en sådan triumf. En åskådare, som utan tvifvel kommit dit just i afsigt att sätta oss iförlägenhet, hade redan en stund uppbjudit sin förmåga i detta syfte, och yttrade slutligen med tonvigt på orden: — Min herre, efter er son är en spåman, kan han helt säkert nämna numret på min plats. Mannen trodde sig nu nödga oss erkänna vanmakten af vär hemlighetsfulla förmäga; ty då han med sin kropp betäckte sin egen nummer och de närmaste platserna likaledes voro upptagna, kunde man naturligtvis icke se deras nummer. Men jag var rustad mot alla öfverraskningar: mitt svar var i pr ning men för att draga största möjliga fördel af tillfället, låt sade jag studsa tillbaka af häpnad. Ni vet, min herre, sade jag och antog en förlägen min, ni vet att min son hvarken är någon trollkarl eller spåman; han läser i mina ögon, och derföre har jag kallat detta experiment den andra synen. Då jag nu icke kan se nummern på er plats, och de omgifvande platserna likaledes äro upptagna, kan icke heller min son nämna den. Ah! jag var säker derpå! ropade min antagonist i riumferande ton; och tillade, vändande sig till grannarne: jag hade lofvat att sätta er i förlägenhet. 2— 0! min herre, ni är icke ädelmodig i er seger, svarade jag skämtande. Akta er, om ni för mycket sårar min sons egenkärlek, kunde han väl lösa ert problem, ehuru svårt det är. — Det tviflar jag på, svarade mannen, kraftigt stödjande sig mot ryggstödot, för att ännu bättre dölja nummern. Ja, det tviflar jag på.