att detta visserligen icke utgör något enstaka fall, hufvudmän och då Friherre F. C. von Köhler, smed vid Bergsund, G. A. Roxendorff, sergeant, Herr CC. G. Bagge af Berga, sergeant, A. T. Stålhandske, skeppare, (C. O. Holst, målare, T. T. Bäck, konstapel vid flottan, (. F. Jägerhorn af Storby, fanjunkare, cC. 0. Hjulhammar, f. d. tanjunkare, 0. G. Sabelfelt, ingenting, K. J. Appelbom, stationsbokhållare, J. W. Grubbe, e. 0. kanslist, 2 P. G. Tornerefelt, nventing, J. E. Reuterfelt, bagare, S. A. Gyllenspetz, ingenting, C. G. von Essen, beridare, B. F. Knorring, hautboist vid svea garde, F. A. von Vicken, e. o. notarie, C. A. Werdenhoff, f. d. inspektor, N. B. Cronacker, banmästare, CE. Åkerhjelm, fanjunkare, A. G. Adlerberg, bokhållare, C. F. Winblad von Walter, fanjunkare, C. E. von Meijerhelm, ingenting, C. G. Stiernström, ingenting, C. G. Linroth, arrendator, J. E. Ädelberg, ingenting 1. P. Gyllengahm, f. d. fanjunkare, C. G. von Utfall, fanjunkare, C. A. Svedenborg, ingenting, C. A. Kunckel, e. o. kammarskrifvare, J. F. von Walden, bonde, C. W. Gräöner, barnalärare, P. W. von Afzelius, student, att dylika herrar hufvudmän kunna, war för sig, tillsätta en ledamot af riksförsamlingen och sålunda utöfva en liknande rättighet med den, som tillkommer alla röstberättigade mvaänare tillsammans i de flesta af rikets städer eller alla röstberättigade landtbrukare tillsammans i ett helt härad; samt att icke blott de fleste bänkmännen på riddarhuset äro fullmäktige, utan äfven att desse hnfvudsakligen befolkat utskotten å adelns vägnar samt derigenom utöfva det största imflytande på riksdagsärendenas gäng. Detta allt,, — och att fullmakter i tidningarne offentligen utbjudas till den högst betalande, sednast mot 250 rdr stycket, äfvensom att de utfärdas in blanco och lemnas till ledare på riddarhuset, för att af dem ifyllas med nägon utsedd fullmäktigs namn, hvilket innefattar ett slags förfalskning och ätminstone är stridande emot riddarhusordningens 3 S, — pir minner i hög grad om det olyckliga Polens adel för 100 år sedan och innefattar så besatta orimligheter, att deras make numera icke finnes i hela verlden. Man skulle knappast kunna tro, att ett dylikt förhållande kan ega rum i ett land, som berömmer sig af att vara frihetensstamort pi jorden,, och detta i sednare hälften af 19:de århundradet, som yfves öfver sin upplysning. Också ogillas fullmaktsväsendet af alla hederliga, tänkande adelsmän, som anse det utgöra en skam för riddarhuset och med en viss ömkan, att icke säga förakt, se ned på dem, som utgifva och mottaga fullmakter, — kanske mest de sednare, hvilka äro ett slags snyltgäster vid ett förnämt bord. Detta oaktadt hafva, utom flera redan nämnda högt uppsatta män, följande skaffat sig fullmakter, nemligen: Öfverstekammarjunkaren grefve A. Lewenhaupt af underlöjtnanten friherre Ly becker, FI AA ra NE friherre K. Bonde : f. d. fändriken friherre Cederereutz, Tundshöfdingen friherre dJ. Akerhjeln a arrendatorn friherre deusköld. Ministern O. M. Björnstjerna af arrendatorn friherre Toll, Statsrådet H. G. Lagerstråle af landtbrukaren (bonden) friherre OC. G. Lagersträle, Landshöfdingen friherre AXhlströmer af kanslisten C. Uttermark, Statsrådet Reutersköld af f. d. kaptenen G. A. Gedda 0. s. Yv. . På ett så beskaffadt elände, fordras det ett slut af sundt förnuft och om svenska folket icke skall blifva till spott och spe för andra folk. I det obetvdliga furstendömet Sechaumf f burg Lippe — och allenast der u om i Sverige -— kan väl en adelig hufvudman befullmäktiga en annan adelsman, att föra hans talan på riksdagen, men begye måste då ovilkorligen innehafva riddargods, och således kan icke der, såsom hos oss, en adeliy träshank sätta en annan dylik stackare till lagstiftare. i Det måste så mycket snarare blifva ett slut tm mr KU