Om bankers nytta. Yi taga oss friheten låna ur en af Aftonbladets ekonomiska artiklar följande stycke: Hvad som i England och Skottland är beundransvärdt, är icke deras bankväsende, ty vårt är fullkomligt lika godt och i vissa delar bättre, utan det sätt på hvilket man derstädes begagnar sig af bankerna. Ett högeligen intressant exempel förekom helt nyligen, då sir John Lubbock inför det statistiska sällskapet i London uppläste en afhandling, utvisande hvilka medel som blifvit använda för diverse liqvider, uppgående till en summa af nitton millioner pund sterling; neml.: vexlar och anvisningar på bankerna . ..cocc. 18,395,000 p. st. Banksedlar vo .occc. 487,000 p. st. Mynt ooo o0 oo oa 113.000 p. st. Summa 19,000,000 p. st. Häraf finner man att allra största deleu af dessa högst betydande liqvider verkställts genom öfverflyttningar af fordringar ifrån den, som skulle betala, till den, som fått emottaga betalningen. Högst obetydligt af mynt och banksedlar har varit behöfligt, och så tillgår det alltjemt vid liqvider i England och Skottland. Man har ingen fallenhet att gömma eller räkna stora packor af banksedlar, man skyndar sig att genom insättning å sin räkning hos någon bank blifva qvitt de banksedlar och anvisningar man erhållit, och man betalar räkningar med egna anvisningar på sitt tillgodohafvande i banken, hvilket under tiden (hos oss och i Skottland, men icke i England) gifvit någon ränta. Det beror säledes på den stora allmänheten att inskränka beloppet af banksedlar genom att ersätta dessa med sina egna uppoch afskrifningsvexlar. Allmänheten tillegnar sig då en del af banksedelutgifuingsrättens förmåner. Annu är dermed knappt början gjord, ty vid samtliga bankkontor i landet uppgår icke uppoch afskrifningsräkningarnes antal till 5,000; men så snart man hos oss blir lika angelägen att begagna bankräkning som i England eller Skottland, förminskas till en väsentlig del både behofvet och olägenheterna af en så stor banksedelstock, som rörelsen, på det sätt den nu här drifves, verkligen kräfver.