halfvande; en grundsats, som Geijer strängt fö-
rehållit dem, hvilka ej anse sin pligt mot sta-
ten behöfva gå längre, än till debetsedelus be-
talning, genom den erinran, att slutligen kan
hfvets räkning för ingen salderas, om man ej
betalar med sir person; och hvar och en må-
ste lära sig — vid straff att eljest med nesa
fördrifvas från det rum, på hvilket samhällets
utveckling honom ställt, att han ej är till för
att mot Ilcga beqvämligen låta åt sig admini-
strera försvar, likasom själavärd och rättvisa,
utan att samhällets fördelar måste köpas med
sann medborgerlig verksamhet. Det är brin-
gandet af denna grundsats till heders, som gif-
ver reformen dess största betydelse. Med dess
antagande böra alla nationens goda krafter blif-
va både uppkallade och satta i tillfälle till med-
borgerlig samverkan. Tillämpningen af denna
grundsats skall utjemna den klass-skillnad, hvil-
ken ställt samhällets högre klasser såsom ficudt-
liga makter emot de lägre, tv den visar mäng-
den genom handling, att det ej finnes nägra en-
dast tärande samhällsklasser, utan deremot att
alla medborgare äro förenade i ett hvarandra
understödjande gemensamt arbete för allmänt
bästa, medan den å andra sidan liksom tvin-
gar alla högre och ädlare krafter att intränga
i massan af folket för att upplysa och förädla
henne; och sålunda utbreda den folkets politi-
ska uppfostran och uppkalla det folkets all
männa intresse och den folkets medverkan i det
allmännas tjenst, hvars utbredande i allt sti
kretsar är på en gång konungamaktens och fri-
hetens säkraste värn.,