halfvande; en grundsats, som Geijer strängt förehållit dem, hvilka ej anse sin pligt mot staten behöfva gå längre, än till debetsedelus betalning, genom den erinran, att slutligen kan hfvets räkning för ingen salderas, om man ej betalar med sir person; och hvar och en måste lära sig — vid straff att eljest med nesa fördrifvas från det rum, på hvilket samhällets utveckling honom ställt, att han ej är till för att mot Ilcga beqvämligen låta åt sig administrera försvar, likasom själavärd och rättvisa, utan att samhällets fördelar måste köpas med sann medborgerlig verksamhet. Det är bringandet af denna grundsats till heders, som gifver reformen dess största betydelse. Med dess antagande böra alla nationens goda krafter blifva både uppkallade och satta i tillfälle till medborgerlig samverkan. Tillämpningen af denna grundsats skall utjemna den klass-skillnad, hvilken ställt samhällets högre klasser såsom ficudtliga makter emot de lägre, tv den visar mängden genom handling, att det ej finnes nägra endast tärande samhällsklasser, utan deremot att alla medborgare äro förenade i ett hvarandra understödjande gemensamt arbete för allmänt bästa, medan den å andra sidan liksom tvingar alla högre och ädlare krafter att intränga i massan af folket för att upplysa och förädla henne; och sålunda utbreda den folkets politiska uppfostran och uppkalla det folkets all männa intresse och den folkets medverkan i det allmännas tjenst, hvars utbredande i allt sti kretsar är på en gång konungamaktens och frihetens säkraste värn.,