Adclning 1772 utsådde, som man vet, tvedrägts-
frön hvilka under flera är framkallade tolvika
uppresningar. Redan somma ar utbröt en tem-
ligen allvarsam revolt inom ett hälften ryskt
hälften polskt regemente, som läg 1 garnison 1
Riga.
I spetsen för rebellerna stod en officer vid
namn Woronsky, en man med hög bildning
och mycken energi. Hans kropp var liten, men
väl formad; haus markerande drag voro öfver
sällade med ärr och förlänade hans manliga
fysionomi, den karakter af tapperhet, som fran-
ska soldaten så mycket beundrar.
Uppresningen antog sådana dincustoner,
att de trupper som sändes att undertrycka den,
två gånger nödgades vika tillbaka- efter att ha
jidit kännbara förluster. — Emellertid anlände
förstärkning från Petersburg och 1 en batalj,
som levererades på fria fältet, blefvo insurgen-
terna slagne. Många omkommo, och resten
flydde tvärs öfver träsken, der segrarne förfölj-
de dem med order att icke gifva nägon par-
don. Vid detta tillfälle fick Woronsky båda
lären krossade af en kula och blef liggande på
slagfältet. Han undkom likväl massakern genom
antt kasta sig ien graf, öfvervaxt at.en häck, som
dlokde honom undan soldaternas hlickar. Uy-
der natten släpade sig Woronsky mödosamt
framåt och lyckades uppnå ett närbeläget hus,
som bebenades af en läkare vid namn Oslott,
känd för sm menniskoälskande välgörenhet.
Doktorn rördes af hans belägenhet, egnade ho-
nr all Omsorg och samtyckte att gömma ho-
Oo Hos sig. Ehuru Woronskys blessyr var
OM allvarsam; hyste doktorn Vkväl länge