Adclning 1772 utsådde, som man vet, tvedrägtsfrön hvilka under flera är framkallade tolvika uppresningar. Redan somma ar utbröt en temligen allvarsam revolt inom ett hälften ryskt hälften polskt regemente, som läg 1 garnison 1 Riga. I spetsen för rebellerna stod en officer vid namn Woronsky, en man med hög bildning och mycken energi. Hans kropp var liten, men väl formad; haus markerande drag voro öfver sällade med ärr och förlänade hans manliga fysionomi, den karakter af tapperhet, som franska soldaten så mycket beundrar. Uppresningen antog sådana dincustoner, att de trupper som sändes att undertrycka den, två gånger nödgades vika tillbakaefter att ha jidit kännbara förluster. — Emellertid anlände förstärkning från Petersburg och 1 en batalj, som levererades på fria fältet, blefvo insurgenterna slagne. Många omkommo, och resten flydde tvärs öfver träsken, der segrarne förföljde dem med order att icke gifva nägon pardon. Vid detta tillfälle fick Woronsky båda lären krossade af en kula och blef liggande på slagfältet. Han undkom likväl massakern genom antt kasta sig ien graf, öfvervaxt at.en häck, som dlokde honom undan soldaternas hlickar. Uyder natten släpade sig Woronsky mödosamt framåt och lyckades uppnå ett närbeläget hus, som bebenades af en läkare vid namn Oslott, känd för sm menniskoälskande välgörenhet. Doktorn rördes af hans belägenhet, egnade honr all Omsorg och samtyckte att gömma hoOo Hos sig. Ehuru Woronskys blessyr var OM allvarsam; hyste doktorn Vkväl länge