Pöreningsdagen. eller årsdagen af Sveriges och Norges förening, firades i lördags med salut från ske ppsholmen. Norska statsministern gaf i sitt hotell middag för svenska och norska statsrådet samt högre embetsmän och officerare. Aftonen firades på lysande sätt i prins Oscars palats, der haus ordonnansofficer major Ström blifvit vigd vid fröken Löwenskjöld. På kungl stora teatern gafs representationen för högtidligare än vanligt upplyst salong. Kungl. teatern gaf i lördags ett nytt och stort chistoriskt skådespel. Det hette iSten Sture och framställde dennes strid med erkebiskop Gustaf Frolle och med danska konungen Kristian om Sverges sjelfständighet. . I akt efter akt, tablå efter tablå, changemceut efter changement säg man Ekelunds eller någon annan svensk historias skildringar gå öfver scenen, kapitel efter kapitel, försedda med vackra illustrationer. Man såg Sten Sture 1 sitt hemlif med Christina Gyllenstjerna och sim syster Anna, hvilken författaren förlofvar med Gustaf Eriksson Wasa för att hafva någon kärlek med i stycket. Man ser orkebiskopen och hans fader med aristokrater och prelater smida planer för att bringa Sverge under danskt välde. Man ser Sture göra ett sista försök att i Upsala komma till förlikning med den äregirige erkebiskopen. Man ser de många bevisen på Kristians list och Sten Stures ädelmod, den sednares motgångar och slutligen hans död. De stora och vackra minnena från en tid full af hjeltemod förfela icke att göra mtryck på åskådaren, helst de vigtigaste rollerna imunehafvas af så framstående skådespelare som herrar Swartz och Sundberg; men kompositionen Hb lemnar anledningar till talrika ar och stycket lider af brist på sann Iyftning. Det är alldeles uppenbart, att det af en landsortstidning utbredda ryktet att prins Oscar författat detta sorgespel, saknar grund. Åtskilliga yttranden mot adeln och prelaterna senterades lifligt af publiken. Konung Carl XV:s dikter. I Neue Preussische Zeitung lä kant är, har konungen af Sverige, Carl XV, på i olika tider utgifvit tvenne band dikter. DD Som bemest framstående af dessa har doktor M. Runkel på tyska öfversatt, och denna öfversättuing har blifvit lemnad till konung Carl. Nonungen emottog med särdeles välvilja det kaligraftiskt vackra med ett praktfullt band försedda manuseriptet. Som vi hört, utkommer denna öftversättning mom kort i Berlin på Stilkes och van Muydus förlag. Det sällskap af reformviän. ner inom riddersk. och adetm. som, enligt hvad vi förut omtalat, före elektorsvalen samlades på hotell Suede och hvilket bland annat gjort till sin uppgift att söka befrämja antagandet af det hvilande represeutationsförslaget, sammanträdde åter 1 gar afton för att definitivt organisera sig, dervid med slutna sedlar valdes en bestyrelse, bestående af landshöfdingen grefve Alb. Ehrensvärd såsom ordförande samt landshöfdimeen frih. Alströmer, kapten C. Mannerskantz och häradshöfdingarne Ehrenheim och J. Nordenfalk till ledamöter; och öfverenskoms, att sällskapet hädanefter skulle t. v. sammanträda hvarje thorsdags e m. kl. 6 på hotell Suede. Till nästa sammanträde skulle bestyrelsen uppgifva förslag till de ätgärder, som för sällskapets verksamhet kunde vara mest ändamålsenliga. I detta hänseende väcktes och diskuterades redan nu ätskilliga förslag, hvilkas beskaffenhet det likväl lärer anses för tidigt att offentliggöra. (P. TT) FER rysk matros aträitffades dagarne efter det ryska eskadern lemnat Prölhatvet, vandra i skogen utanför Waxhohn. ilungern dref honom fram tll en gård, der han genom tecken gaf sitt behof af föda tillkänna. Sedermera fördes han till Waxholm, der en al badgästerna, som länge vistats 1 Ryssland, samtalade med honom, och man erhöll då upplysning, att hans afsiet icke varit att rynuma från eskadern, men att han, efter intagen förtörlng i Waxholm, begifvit sig ut i skogen och der lagt sig att sofva samt efter uppvaknandet gatt vilse. Af fruktan för strat såsom rymmare, ville han dock icke öätervända till Ryssland.