En tappflicka på reseäfven. tyr. I en af de norrländska städerna hade en ung lappflicka sökt och erhållit tjenst. Hor trifdes dock icke och önskade bara att komma uf i stora verlden — och Stockholm var målet föl hennes förhoppningar, isynnerhet som hon här hade en ung väninna från hemorten, gift och som hon trodde särdeles lyckligt. För att nå sitt mål klädde hon sig en morgon i sin nyaste pittoreska lappdrägt, och begaf sig ned till en vid hamnen liggande ångbåt, som samma dag skulle afgå till Stockholm, och frågade om hon kunde få följa med, men hon hade inga penningar hvarken till biljett eller lefnadskostnader ombord. Hon fick i alla afseenden fri resa. Resan gick lyckligt; ankommen hit följde en af besättningen henne välvilligt för att uppsöka hennes väninna — men o ve! denna hade låtit enlevera sig och rest med en äfventyrare till Amerika. Vänninnans man, som sannolikt hade förlorat all smak på lappskönheter, tog kallt emot den stackars lappskan, men ett i samma hus boende äldre fruntinnner tog hand om henne. Hennes högsta önskan bestod uti att få bese slottet och att få tala vid alla de kungliga personorra. Men derifrån afstyrktes hon af sin omgifning, såsom otänkbart att kunna lyckas. Afven var vädret regnigt och särdeles obehagligt under hennes korta vistande här. Ilon tog derpå sitt parti och gick ombord på samma ångbåt som hon hitkommit med, och reste hem med oförrättadt ärende, under förklarande att det icke var roligare här än i Lappmarken. Hon var 19 år gammal, med en välbildad figur och ett skälmskt, behagligt ansigte.