—-—- Jb b mpo .nnoo----—Å —— —— r-1n h rn nn — Pn hm mmenm—u—nnmnmhn—Wn— rr
gaf det han sedan några ögonblick befann sig
bättre och kände sig ega styrka att fortsätta;
han hade föröfrigt, menade han, blott en pas-
siv och föga tröttande rol.
Publiken helsade dessa ord med starka
applåder, och jag, oförståndige och barbariske
far, aktade ej på det tecken himlen gifvit mig
till bevarande af mitt barns dagar; jag hade
den grymheten, den dårskapen att antaga detta
storsinta anbud. Och likväl behöfdes blott ett
ord för att undvika ruin, skam och vanära, och
detta ord dog bort på mina läppar! jag lät
döfva mig af publikens bullrande bifall och
började.
Jag har redan sagt att det var styckets
natur som satte staden i rörelse. Hela under-
verket bestod uti att byta ut en kula mot en
annan. En lärd hade gifvit mig undervisning
om en metallisk komposition, förvillande lik
bly, hvaraf jag tillverkat kulor, som icke kunde
skiljas från verkliga kulor; om de lades bred-
vid hvarandra. Man måste blott undvika att
klämma dem för hårdt, emedan de voro så
sköra, att de söndersmulades i oändlighet då
de nedsläpptes i pistolen och ej gingo längre
än sjelfva förladdningen.
Dittills hade jag aldrig drömt om möjlig-
heten af någon fara vid att utföra detta expe-
rimenty dessutom hade jag tagit mina försig-
tighetsrnått mot hvarje misstag. De falska ku-
lorna förvarades uti ett litet skrin, hvartill jag
sjelf hade nyckeln, och som jag aldrig öppnade
annat än då behofvet kräfde.
Nämmde afton hade jag ytterst sorgfälligt
gjort mina förberedelser till denna scen; också,
hur skall jug förklara det grymma misstag som