En trollkarls historia.
Berättad af honom sjelf.
(Forts. fr. föreg. n:0.)
På detta sätt hade jag kunnat qvarstadna
innu länge 1 Konstantinopel och derefter ge-
nomresa provinserna, der jag var säker om att
lyckas. Men det lugna lif jag förde ingaf mig
en dödlig ledsnad; jag erfor ett behof att byta
om vistelseort och jaga efter nya sinnesrörelser.
Jag kände början till en sjukdom, som jag ej
kunde beskrifva; någonting liknande spleen
eller snarare början till hemsjuka, måhända var
det båda delarne. Min hustru ansatte mig
dessutom att återvända till Italien, eller hvil-
kot annat kristet land som helst, emedan hon
icke ville, sade hon, att vår förstfödde skulle
s dagen midt ibland kättare.
Jag lämpade mig så mycket heldre efter
heniies begäran som jag derigenom på samma
gäng uppfyllde min egen lifligaste önskan.
Pill Konstantinopel hade jag kommit af vet-
girighet och i afsigt att få uppträda inför sul-
tan. Då denna afsigt nu blifvit uppfylld och
min vetgirighet tillfredsställd, kunde vi aflägsna
oss, och vi afreste alltså till Frankrike,
Min mening var att fara till Paris; men
anländ till Marseille, läste jag i tidningarne
underrättelser om de representationer, som gåf-
vos af en taskspelare benämnd Olivier. Hans
program omfattade Pinettis hela repertoir, som
jemväl var min egen. Hvilkendera, Pinetti el-
ler Olivier, hade nu lånat af den andre? Allt
gaf mig anledning tro: att det vore den sist-