De begärda tillökningarne i stats-
utgifterna.
Här nedan redogöres utförligare för dem.
Regeringen äskar att ständerna skola öka an-
slaget åt konungen med 170,000 rdr om året,
emedan det anslag, som beviljades 1823 visat
sig, under det priserna å alla lefnadsförnöden-
heter betydligt stegrats, vara otillräckligt för
afsedda utgifter. Det förekommer ingenting
propositionen som visar att dessa utgifter äro
i alld oundgängliga.
At prins August begäres ytterligare 17,000
rdr, hvarigenom anslaget åt honom skulle blifva
53,000 rdr, eller mer in dubbelt så mycket
som rikets högsta embetsman får. Ej nog härmed,
utan det begäres äfven att förökningen skall
utgå för tre redan förflutna är med 51,000
rdr.
Ett anslag af 44,000 rdr till vård och un-
derhåll af inventarierna i de kungl. slotten, hvil-
ket ständerna vid förra riksdagen beviljade att
utgå för blott 3 år, begär man nu att få be-
hälla för all framtid.
Ett hundra tusen rdr begäras för att inköpa
brädhandlaren Enbloms egendom på Kungshol-
men och ordna den till fatebur eller tvättinriätt-
ning åt hofvet, och till ett vagnshus vid Haga
(för prins August) äskas 10,645 rdr.
Ga ständerna in på allt detta, så komma vi
att för 1867 betala 161,645 rdr extra, och i
all framtid 231,000 rdr mera årligen åt hofven
än förut, motsvarande ett kapital af omkring fyra
och en half millioner.
På andra hufvudtiteln finner man fenome-
net af en nedsättning. Den utgör blott 400
rdr och härleder sig från kronoarbetskompaniers
imdragande; den besparing detta indragande för-
anleder åtgår så när som på dessa 400 rdr till
ökningar på andra håll. Den egentliga förök-