SR ATRIKAPATAASSA a
———
ord. I salongen voro för öfrigt alla hofvets
dignitärer församlade i praktfulla drägter. Vid
ridåns uppgång föll ett regn af törnrosblad på
scenen och bildade snart en mjuk och välluk-
tande matta. — Straxt derpå framträdde jag,
iklädd en lysande drägt från Ludvig XV:s
hof.
Jag förskonar er för detaljerna af de expe-
rimenter jag utförde, och vill blott beskrifva
en konst, hvilken, liksom det krossade uret
var uppfunnen enkom för tillfället och 2jorde
en ofantlig effekt. Mina åskädares inbillning
var redan starkt uppjagad, då jag föreslog den-
samma. Vändande mig till Selim med allvar-
sam och högtidlig ton, passande för en magiker,
sade jag: Höge sultan, jag vill nu lemna de
enkla handgreppen för att höja mig upp till
magiens sublima vetenskap; men för att lyckas
i mina hemlighetsfulla besvärjelser, behöfver jag
vända mig direkt till er egen höga person.
Behagar ers höghet således lemna mig denna
prydnad, som är mig nödvändig.
I detsamma pekade jag på en syperb ked-
ja af äkta perlor, som hängde kring hans hals.
Sultanen lemnade mig kedjan, och jag öfver-
lemnade den till Antonio, som tjenade mig som
medhjelpare, och var kostymerad som page.
— Man vet, fortfor jag, att magien har
obegränsad makt, emedan den råder öfver an-
dar, hvilka vördnadsfullt och undergifvet, blindt
utföra sin herres befallningar. Må de bereda
sig att lyda mig! Jag vill framkalla dem.
På samma gång ritade jag med min troll-
staf en mystisk cirkel omkring mig, och uttal-
de med låg röst vissa magiska ord. Derefter
vände jag mig till pagen för att ätertaga ked-