gårdsbrunn och på la Croix maskerader; men
dessa sjukdomsfall hafva lyckligtvis varit aflin-
drig och snart öfvergående art.
Så stodo förhållandena tills i förrgår afton,
då Theobalda Springer, som med extratäg an-
ändt från Briössel, uppträdde i Berns salong,
dansande Cancan w la Finette tillsammans med
Amalie Laurence. Redan innan klockan 7
var salongen öfverfylld af en nyfiken publik, och
på herrarnes spelande ögon och lifliga gester
säg man att febern var i antågande. Första
och andra afdelningarne, med deras omvexlande
innehill af dans och musik, samt entreakternas
toddar och punschglas, gjorde också sitt till för
att göra publiken mottaglig för febern, och när
rätta ögonblicket ändtligen kom, grepos de flesta
af de 300 närvarande personerna liksom af en
svindel. Theobaldas entree gjorde samma verkan
som en brinnande lunta i en krutkammare.
Klädd som debardeur hoppade hon ia på sce-
nen tillsammans med Amalie Laurence och nu
börjades en pas de deux, der de respektive
dansösernas ben flögo som lärkvingar, under det
att deras armar snurrade kring som qvarnvin-
var.
Dansen var snart slut, men då började fe-
bern i stället att bryta ut bland publiken, som
till en del stående på stolar och hord äsett den
förledande och farliga dansen. För en sansad
betraktare föreföllo febersymptomerna både sorg-
liga, ömkliga och löjliga. De mest angripna
upphäfde höga rop, andra nöjde sig med det
välkända svenska Hurra-a-a-a-a! och de, som
icke skreko gjorde oväseudet fullständigt genom
stampningar, klingande med buteljer och annat
oljud. De hyssningar, som kommo från den
goda smakens anhängare, nedtystades at det
döfvande larmet, som steg till sin höjd då
de båda dansöserna vid sin andra imropning
med ett famntag och en kyss gälvo publiken
en fin vink om cancanfeberns karakter i ett ännu
högre stadium.
Också en present. Staden Söl-
vesborg har i dagarne af en rik ena destädes
färt till skänks cn gammal likvagn, under ön-
skan att den måtte begagnas si mycket möj-
het var.
NM ee Je . i a Tö 9 a Q; NH
Kn märkvärdig fangst. Sistl.
söndag kl. 9 fom. varseblefyo tvenne fiskare,
Carl Hansson och Olof Larsson i Backa, Frö-
lunda socken, en hvallisk, som fastnat mot ett
orund, utanför näset vid Frölunda strand. kf-
ter någon tveksamhet togo de mod till sig och
nalkades det väldiga djuret i en båt, hvarefter
den ene, med en stor tälgknif bunden vid spet-
sen al en stake, stack hvalfisken djupt in i ena
ögat, då genast cen häftig blodström framfor-
sade. Djurets ansträngningar att komma från
grund drefvo det blott allt längre upp mot
land. Aufallen fortsattes sedermera hela dagen
med yxor mot olika delar af djuret. På min-
dagen förnyades anfallen med en lie, hvarmed
hvalfisken stacks dels i nacken och ögat, dels
i buken af den på hans rygg uppklifne fiska-
ren. Ofantliga blodströmmar färgade vattnet,
men djuret var dock ej fullständigt dödadt,
förrän i måndags kl. 3.
Den dödade hvalfisken, som häller 27 al-
nar i längd, ligger nu bunden vid landet,
straxt utanför Knarrviken och har varit åska-
dad at en mängd menniskor från den kring-
liggande landsbygden, hvilka — tillströmmat för
att betrakta det i dessa trakter okända feno-
menet.
- .
trruldbröltop. I. d. sergcanten vid
kongl. Westgöta regemente Johan Andersson och
hans hustru Brita Maria Andersson, född Fogel-
ström, firade den 15:de dennes, omgifna af fyra
barn och sju barnbarn, sitt guldbröllop i Wester-
cötland. Sergeant Andersson, en ar de få nu lef-
vande, som varit med, då det gått hett till (han be-
vistade fälttågen i Tyskland och Norge) och som
ännu utöfver sina sjuttio år bibehåller det glada
och friska humör, som anstår en cammal krigare,
fattade vid tillfället sin klarinett och blåste takten
till en polska, i hvilken hans till åren gamla, men
till lynnet ungdomstfriska gumma deltog. och såsom
den äldrige sergeanten naivt uttryckte sig, på fem-
tionde årsdagen efter deras förening, dansade efter
hans pipa. .
Gubben tog derpå, öfverlemnande cpipan, åt
sin äldre son, sig sjelf en sväng.
Kreaturs-berättelse frin OC. K.
Hansen, Köpenhamn den 28 oktober. Till-
ae ERT PUPAIEA ERA