auditorium; frukta ingenting för den dömde; ty
längt ifrån att känna nägon smärta, skall han
tvertom erfara de mest angenäma känslor.
Askädare och äåskådarinnor satte tvifvels-
utan tro till denna försäkran, ty det blef åter
tyst, och jag kunde fortsätta mitt experiment.
Då lådan blifvit skiljd i två delar, uppreste jag
styckena så att hvardera såg ut som en piede-
stal; jag närmade dem vidare till hvarandra och
botäckte dem med en ofantlig kägla af vide
hvaröfver jag kastade cen stor svart skynke,
öfversälladt med kabbalistiska tecken i silfver-
broderi.
Sedan jag slutat dessa fantasmagorier, upp:
repade jag miu lilla komedi af besvärjelser,
magiska cirklar och trollformler; och midtun-
der den djupaste tystnad förnummos tvenne
menniskoröster under det svarta täckelset till-
sammans sjungande en hänförande melodi. Un-
der tiden antändes liksom genom förtrollning
öfverallt bengaliska eldar. Di slutligen rösterna
och eldarne småningom aftogo, hördes ett
starkt buller, konen och det svarta tyget flögo
tillbaka, och
Samtliga åskådarne utstötte ett skri af öf-
verraskning och beundran: två fullkomligt lika
pager syntes hvar på sin piedestal, räckande
hvarandra hvar sin ena hand, under det de
med den andra höllo en silfverbricka, hvarpå
perlsmycket blixtrade.
Mina båda Antonier gingo fram till sulta-
nen och återställde honom vördnadsfullt hans
präktiga smycke. - Hela salongen hade stigit
upp, liksom för att gifva mera oftertryck ät de
applåder, som slösades på mig. Sjelfva sulta-