vänskönt, säger han, hufvudbestyret hvilar i cen teaterchefs hand, existerar der ett opersonligt begrepp, utan förrättningar, utan auktoritet-och autan ansvar, som kallas direktion. Denna inanefattar teaterkansliets personal, som varierar aefter det större eller mindre behofvet af sineakurer, och möter med sina divergerande meingar endast i två punkter: ängslan för underabalans och skräck för tidningarna. Det må lemnas derhän om vare sig denna eller någon annan — imflytelse kan inverka på hr friherre Stedimeks i sig sjelf utmärkt goda uppfattning och ingalunda vanliga konstbildning, men den hufvudsats som blifvit framställd uti artikeln af den 17 oktober står dock qvar grundad på fakta. Eller, då hr friherren sjelf medgiver, att operan 4 alla fall givit en större medelinkomst (brutto) än operetten, skulle icke denna kunnat vara än större, om operan värdats mer, genom att kunna gifva ett större antal nya stycken? eller genom ett något olika val eller rollbesättning i ett eller annat af dem, än en sådan som stod bredvid fru Michaeli i Luerezie Borgia och Trubaduren? Men för att komma ifrån det förflutna till framtiden — då det nu t. ex. berättas, att Halevys opera Judinnan skall komma upp wider detta spelär, så är det väl, om man vill hafva framgång ät stycket, af vigt att judens parti, som ir nästan det hufvudsakliga i styckot, må gifvas åt hr Arnoldson och icke åt hr Sehäfer, men detta låter sig väl knappast göra om Hr Arnoldson, som ej kan af någon annan ersättas i operan, skall dragas till operetten. Denna uppsats har redan blifvit så lång, att vi kanske borde sluta; men Ins. måste dock ännu vidröra ett såsom han vågar anse det, missbruk som inrotat sig vid den kungliga scenen. Detta är, att när en artist en gång fött en roll sie tilldelad, så anser han eller hon den helt enkelt såsom en egendom, som snart sagdt icke utan våld kan honom eller henne fräntagas af någon annan. Ett sådant fråntagande vore ock obilligt, men deremot skulle teatern obestridligt vinna på, om flere sujetter alternerade i vissa roller. De få föll i hvilka detta fatt ske, hafva också visat en lycklig verkan, t. ex. I Faust och Hugenottterne, der Fru Stenhammer och m:ll Hebbe alternerat, och hvardera af dessa konstnärmnor haft sm publik. Likaså kunde det vara ganska imtressant att se m:ll Hebbe och fru Michael, båda uppburna af publiken och som derjemte hafva hvar och en sina serskilda beundrare, afvexla uti Afrikanskans och judinnans roller. En och annan önskade ock se fru Michaeli alternera med m:ll Hebbe 1 Valentines roll och Fidelios, och med m:ll Gelhaar i Reoimentets dotter. Alltnog, en sådan alternerind skulle utan tvifvel tillskynda publiken nöje och teaterkassan stora fördelar. Det upprätthåller täflan, gifver mera lit genom jemnförelsen och gagnar konsten, samt utgör följaktligen eu al de vigtigaste förändringar, som enligt insändarens uppfattning borde göras i teaterns artistiska förvaltning, med goda frukter äfven 1 ckonomiskt afseende. X. z z vvs arvet nee FUN RR BYTER RTR ET OVE EE NO REN RA nd A AID Lak nan An telia