vänskönt, säger han, hufvudbestyret hvilar i
cen teaterchefs hand, existerar der ett opersonligt
begrepp, utan förrättningar, utan auktoritet-och
autan ansvar, som kallas direktion. Denna in-
anefattar teaterkansliets personal, som varierar
aefter det större eller mindre behofvet af sine-
akurer, och möter med sina divergerande me-
ingar endast i två punkter: ängslan för under-
abalans och skräck för tidningarna.
Det må lemnas derhän om vare sig denna
eller någon annan — imflytelse kan inverka
på hr friherre Stedimeks i sig sjelf utmärkt goda
uppfattning och ingalunda vanliga konstbildning,
men den hufvudsats som blifvit framställd uti
artikeln af den 17 oktober står dock qvar grun-
dad på fakta. Eller, då hr friherren sjelf med-
giver, att operan 4 alla fall givit en större
medelinkomst (brutto) än operetten, skulle icke
denna kunnat vara än större, om operan vär-
dats mer, genom att kunna gifva ett större an-
tal nya stycken? eller genom ett något olika val
eller rollbesättning i ett eller annat af dem, än
en sådan som stod bredvid fru Michaeli i Lu-
erezie Borgia och Trubaduren?
Men för att komma ifrån det förflutna till
framtiden — då det nu t. ex. berättas, att Halevys
opera Judinnan skall komma upp wider detta
spelär, så är det väl, om man vill hafva fram-
gång ät stycket, af vigt att judens parti, som ir
nästan det hufvudsakliga i styckot, må gifvas åt
hr Arnoldson och icke åt hr Sehäfer, men
detta låter sig väl knappast göra om Hr Ar-
noldson, som ej kan af någon annan ersättas i
operan, skall dragas till operetten.
Denna uppsats har redan blifvit så lång,
att vi kanske borde sluta; men Ins. måste dock
ännu vidröra ett såsom han vågar anse det,
missbruk som inrotat sig vid den kungliga sce-
nen. Detta är, att när en artist en gång fött
en roll sie tilldelad, så anser han eller hon den
helt enkelt såsom en egendom, som snart sagdt
icke utan våld kan honom eller henne fränta-
gas af någon annan. Ett sådant fråntagande
vore ock obilligt, men deremot skulle teatern
obestridligt vinna på, om flere sujetter alterne-
rade i vissa roller. De få föll i hvilka detta
fatt ske, hafva också visat en lycklig verkan,
t. ex. I Faust och Hugenottterne, der Fru Sten-
hammer och m:ll Hebbe alternerat, och hvar-
dera af dessa konstnärmnor haft sm publik.
Likaså kunde det vara ganska imtressant att se
m:ll Hebbe och fru Michael, båda uppburna
af publiken och som derjemte hafva hvar och
en sina serskilda beundrare, afvexla uti Afri-
kanskans och judinnans roller. En och annan
önskade ock se fru Michaeli alternera med m:ll
Hebbe 1 Valentines roll och Fidelios, och med m:ll
Gelhaar i Reoimentets dotter. Alltnog, en så-
dan alternerind skulle utan tvifvel tillskynda
publiken nöje och teaterkassan stora fördelar.
Det upprätthåller täflan, gifver mera lit genom
jemnförelsen och gagnar konsten, samt utgör följ-
aktligen eu al de vigtigaste förändringar, som
enligt insändarens uppfattning borde göras i
teaterns artistiska förvaltning, med goda frukter
äfven 1 ckonomiskt afseende. X.
z z vvs arvet nee FUN RR BYTER RTR ET OVE EE NO
REN RA nd A AID Lak nan An telia
