fem ganger, och utgjort ett al de fem stycken som lemnade den högsta medelrecetten, och insändaren anhäller om ursäkt för detta misstag. — Emellertid torde tagas 1 betraktande, dels att denna opera icke anses vara bland de mest lyckade af Wagners arbeten, dels också att den egentligen uppehölls de fem ganserna af nyfikenheten att höra den gamle ryktbare tenoren Tiehatschek, som sades hafva fått 600 rdr för sitt biträde hvarje afton. Huruvida äter operan Rienzi i sig sjelf icke har fallit hos publiken i samma ögonblick som hr Tichatscheks biträde upphörde, eller med andra ord, huruvida den framdeles kan ge goda recetter, visar sig troligen bäst om den blir ånyo upptagen med kongl. teaterns egen personal. Derefter säges om operetten Ilviras saga, att då den förlidet år änvo upptogs, kunde den uppföras med en medelrecett at 1.176 rdr, eller mer än Don Juan, Figaros bröllop, Oberon, Friskytten, Barberarn, Trubaduren, Ernani, Lucic, Lucretia Borghia m. flo Det kan naturligtvis ej sättas i fråga att något misstag i sifferhppgiften här ägt rum; men då detta ej skett, och om ej något tryckfel inträffat, hvaraf kommer det då, att Elviras saga icke vidare blifvit spelad, oaktadt den fanns uppsatt med så stor kostnad och gitvit så goda recetter? Ligger icke deri en misshushållning? Eller skulle förhållandet kunna vara att recetterna varit mycket stora de första två gangerna, men sedan hastigt aftagit? För öfrigt känner ins. mer än väl, att hr friherre Stedingk sjelf med sin utmärkta musikaliska bildning icke sättea Elviras saga, hvem som än må spela deri, framför Don Juan, Figaros bröllop, Oberon och de öfriga nyss uppräknade mästerverken. Men kan meningen då vara, att publiken skulle gilva den ett sådant företräde? Frågan, ställd på sin rätta plats, synes insändaren vara en helt annan, nemligen huruvida icke Don Juan, Figaros bröllop m. fl. om de gifvits nya eller efter en längre hvila ånyo upptagits, medan de ännu voro så godt som nya, hade icke allenast oifvit fem större medelrecetter än Elviras saga, utan äfven många flera. Att den Stockhohnska teaterpubliken icke har så löslig smak, som motsatsen skulle antyda, visar erfarenheten på erund af många omständigheter, och deribland förtjenar väl upprepas att Fidelio, med en så föga omhuldad uppsättning 1 dekorationsoch kostymväg, kunde, fastän icke egentligen populärt för mängden, i följd af styckets stora musikaliska värde och hufvudrollens utförande, gifvas för mycket goda hus ej mindre än aätta gänger sistlidue vår, emot hvad Direktionen sjelf säges hafva förmodat. Att den, å nyo gifven nu på hösten tre gånger kort efter hvarandra, den 27 september samt 5 och 9 oktober, sista gängen gaf blott halft hus, kan ingalunda förundra, utan snarare var det märkvärdigt nog, att den de båda första gångerna ämm kunde gifva så goda hus, då den ena af dessa representationer inträffade omedelbart efter flyttningsdagarna, då så många hafva annat att bestyra än att gå på spektaklet. Det synes icke heller ligga fullkomlig rättvisa hvarken mot publiken eller emot sjelfva operan i att på sätt här skett, endast tala om den sista representationen af denna opera nu i höst, men deremot förbigå den lysande framgång som den emot Direktionens eyen förväntan hade under förra terminen. När detta sker för att derigenom företrädesvis frömhålla operetten, månne deruti ligger en fullkomlig oväld? Det vissa torde vara, att Beethoven försvarar sin plats bäde nu och frumdeles, men det är tillika kändt ifrån andra länder, att Fidelio med: sina stora förtjenster, der anses så litet tillhöra de populära operorna, att den i Berlin och Wien t. ex. endast eitves två eller tre Sanger om året såsom festopera, men aldrig der betraktas såsom reserveller kassapjes. Hvad beträffar edfrågan om företrädet mellan operan och operetten med hänseende till inkomsterna så har hr friherren yttrat, att om också medelrecetten för operan utvisar en större summa än för operetten, så är den sednare ändock lika fördelaktig för teaterkassan, på grund at lättare instudering, mindre uppsättningsoch dagkostnader och större lätthandterlighet. Med anledning häraf anhälles vördsamt få erinra, att ins. ingalunda underkänt operettens värde, utan blott velat gifva en liten varning att icke af ett eller annat serskildt skäl så företrädesvis omhulda operetten, att operan derigenom missvärdas, antingen i val eller rollbesättning, hvilket verkligen synes hafva ägt rum under det sista spelåret. Fördelen för teaterkassan af operetterna framför operan måste i öfrigt äfven bero ej blott på inkomsterna, utan äfven på utgifterna: såsom, om för att illustrera operetten, samma afton efteråt gifves någon kostsam ballett. Denna kostnad bör då äfven afräknas från bruttobehållningen. Vid behandlandet af en sådan fråga är det icke mer än en skyldighet att medgifva, att en teaterdirektör har en ganska svär uppgift, som van AÄANPFOT I fardrar Sala hlatt da Ytan