fem ganger, och utgjort ett al de fem styc-
ken som lemnade den högsta medelrecetten,
och insändaren anhäller om ursäkt för detta
misstag. — Emellertid torde tagas 1 betrak-
tande, dels att denna opera icke anses vara
bland de mest lyckade af Wagners arbeten,
dels också att den egentligen uppehölls de fem
ganserna af nyfikenheten att höra den gamle
ryktbare tenoren Tiehatschek, som sades hafva
fått 600 rdr för sitt biträde hvarje afton. Hu-
ruvida äter operan Rienzi i sig sjelf icke har
fallit hos publiken i samma ögonblick som hr
Tichatscheks biträde upphörde, eller med an-
dra ord, huruvida den framdeles kan ge goda
recetter, visar sig troligen bäst om den blir ånyo
upptagen med kongl. teaterns egen personal.
Derefter säges om operetten Ilviras saga,
att då den förlidet år änvo upptogs, kunde den
uppföras med en medelrecett at 1.176 rdr,
eller mer än Don Juan, Figaros bröllop, Obe-
ron, Friskytten, Barberarn, Trubaduren, Ernani,
Lucic, Lucretia Borghia m. flo
Det kan naturligtvis ej sättas i fråga att
något misstag i sifferhppgiften här ägt rum;
men då detta ej skett, och om ej något tryck-
fel inträffat, hvaraf kommer det då, att Elviras
saga icke vidare blifvit spelad, oaktadt den fanns
uppsatt med så stor kostnad och gitvit så goda
recetter? Ligger icke deri en misshushållning?
Eller skulle förhållandet kunna vara att recet-
terna varit mycket stora de första två gangerna,
men sedan hastigt aftagit? För öfrigt känner
ins. mer än väl, att hr friherre Stedingk sjelf
med sin utmärkta musikaliska bildning icke sät-
tea Elviras saga, hvem som än må spela deri,
framför Don Juan, Figaros bröllop, Oberon och
de öfriga nyss uppräknade mästerverken. Men
kan meningen då vara, att publiken skulle gil-
va den ett sådant företräde? Frågan, ställd på
sin rätta plats, synes insändaren vara en helt
annan, nemligen huruvida icke Don Juan, Fi-
garos bröllop m. fl. om de gifvits nya eller ef-
ter en längre hvila ånyo upptagits, medan de
ännu voro så godt som nya, hade icke allenast
oifvit fem större medelrecetter än Elviras saga,
utan äfven många flera. Att den Stockhohn-
ska teaterpubliken icke har så löslig smak, som
motsatsen skulle antyda, visar erfarenheten på
erund af många omständigheter, och deribland
förtjenar väl upprepas att Fidelio, med en så
föga omhuldad uppsättning 1 dekorations- och
kostymväg, kunde, fastän icke egentligen popu-
lärt för mängden, i följd af styckets stora mu-
sikaliska värde och hufvudrollens utförande, gif-
vas för mycket goda hus ej mindre än aätta
gänger sistlidue vår, emot hvad Direktionen sjelf
säges hafva förmodat. Att den, å nyo gifven
nu på hösten tre gånger kort efter hvarandra,
den 27 september samt 5 och 9 oktober, sista
gängen gaf blott halft hus, kan ingalunda för-
undra, utan snarare var det märkvärdigt nog,
att den de båda första gångerna ämm kunde
gifva så goda hus, då den ena af dessa repre-
sentationer inträffade omedelbart efter flyttnings-
dagarna, då så många hafva annat att bestyra
än att gå på spektaklet. Det synes icke heller
ligga fullkomlig rättvisa hvarken mot publiken
eller emot sjelfva operan i att på sätt här skett,
endast tala om den sista representationen af
denna opera nu i höst, men deremot förbigå
den lysande framgång som den emot Direktio-
nens eyen förväntan hade under förra terminen.
När detta sker för att derigenom företrädesvis
frömhålla operetten, månne deruti ligger en full-
komlig oväld? Det vissa torde vara, att Beet-
hoven försvarar sin plats bäde nu och frumdeles,
men det är tillika kändt ifrån andra länder, att
Fidelio med: sina stora förtjenster, der anses så
litet tillhöra de populära operorna, att den i
Berlin och Wien t. ex. endast eitves två eller
tre Sanger om året såsom festopera, men aldrig
der betraktas såsom reserv- eller kassapjes.
Hvad beträffar edfrågan om företrädet mel-
lan operan och operetten med hänseende till
inkomsterna så har hr friherren yttrat, att om
också medelrecetten för operan utvisar en större
summa än för operetten, så är den sednare än-
dock lika fördelaktig för teaterkassan, på grund
at lättare instudering, mindre uppsättnings- och
dagkostnader och större lätthandterlighet. Med
anledning häraf anhälles vördsamt få erinra, att
ins. ingalunda underkänt operettens värde, utan
blott velat gifva en liten varning att icke af ett
eller annat serskildt skäl så företrädesvis om-
hulda operetten, att operan derigenom missvär-
das, antingen i val eller rollbesättning, hvilket
verkligen synes hafva ägt rum under det sista
spelåret.
Fördelen för teaterkassan af operetterna
framför operan måste i öfrigt äfven bero ej blott
på inkomsterna, utan äfven på utgifterna: så-
som, om för att illustrera operetten, samma
afton efteråt gifves någon kostsam ballett. Denna
kostnad bör då äfven afräknas från bruttobehåll-
ningen.
Vid behandlandet af en sådan fråga är det
icke mer än en skyldighet att medgifva, att en
teaterdirektör har en ganska svär uppgift, som
van AÄANPFOT I
fardrar Sala hlatt da Ytan