vexling först föranleddes af den 1 flera tidnin-
gar vidrörda frågan, huruvida Meyerbeers sista
opera Afrikanskan skall komma att upptagas
på den Iyriska scenen härstädes wider inneva-
rande spelär eller icke, samt af en notis i Da-
gens Nyheter, som bar prägeln af halfofficiel,
hvari det uppgafs, att detta upptagande icke
kunde ske, emedan arbetsordningen för hela
spelåret redan på förhand vore bestämd. Detta
skäl förekom många, och bland annat insända-
rens af dessa rader, nog eget, och föranledde
artikeln af den 17 oktober, uti hvilken man
framställde den åsigten, att Meyerbeers ifråga-
varande opera sannolikt i alla fall mäste kom-
ma att sifvas äfven här, och att om detta måä-
ste ske, så vore det teaterns egen skada att ej
göra det nu ju förr dess hellre, utan vänta till
dess de förnämsta musiknunmmerna 1 operan
redan hade hunnit blifva kända genom piano-
utdrag eller omsatta till dansmusik och spelade
på balerna under en vinter.
En särskild anledning till denna anmärk-
ning emot ett dröjsmål, hvilken likväl då icke
vidrördes, var att det berättats med anspråk på
tillförlitlighet, att mamsell Hebbe, som sistlidne
spelår skördade så mycket bifall från publikens
sida såsom dramatisk sångerska 1 Alices roll i
Robert, Margaretas I Faust, Valentines 1 Hu-
genotterna och Fidelios i operan at samma
namn, hade under sistlidne sonmar instuderat
Afrikanskans roll för kapellmästaren vid stora
operan i Paris, och af honom vumnt det för-
delaktigaste vitsord öfver detta partis utföran-
de; och om detta var erundadt, hvarom det icke
kan vara svårt för direktionen att förvissa sig,
så synes det vara så mycket större skäl, att nu
begagna tillfället af mamsell Hebbes engage-
ment för att cifva denna opera.
Uti en sednare artikel i Dagens Nyheter för
ett. par dagar sedan, undertecknad Operavän, har
man jemväl sett samma önskan framställas, att
Afrikanskan måtte ges så snart som möjligt,
men med fru Michacli i titelrollen. Ehuru
detta syntes tillkännagifva att den sednare in-
sändaren icke känner beskaffenheten af Afri-
kanskans roll, som icke tillhör koloraturgenren,
hvari fru Miehacli företrädesvis firar sma tri-
wnufer, utan den högdramatiska, deri mamsell
Hebbe framträdt med så mycken fördel, så vore
nämnde förslag i allt fall icke att förkasta, och
stycket skulle kanske gifva änun flera recetter
om de båda nämnda, hvar i sitt slag så ut-
märkta konstnärmnorna fingo alternera 1 rollen,
I musikaliskt afseende är Afrikanskans parti
icke så ansträngande som Valentines eller Fi-
delios. Den innehåller två soloarier och tre
duetter, det öfriga ensemblesaker.
Härmed torde nu vara tillräckligt ordadt
om Afrikanskan, för att göra obestridigt, att
teaterdirektionen har allt skäl att låta uppsätta
denna opera så fort som möjligt. Detta bör
icke heller kunna medföra så utomordentliga
kostnader, då först och främst öfverdrifven 1yx
dekorationer icke bör utgöra ett oundgängligt
vilkor för gifvandet at en opera, som i allt fall
kommer att locka många fulla hus, och dess-
utom en mängd kostymer för densamma torde
finnas användbara från äldre stycken, t. ex. från
Brama och Bajaderen.
Men 1 naturligt sammanhang med den nyss
vidrörda frågan imnehöll artikeln den 17 okt, nä-
era alhnänna avmmärkningar I den syftuingen, att
det synes leda till förlust både för konsten, för
publiken och för teaterkassan, om ieke teater-
direktionen gör hvad den kan, ej blott för att
följa med sin tid i afseende på upptagandet,
utan allt för längt dröjsmål, af sådana större
ej
operor, som med afgjord framgång göra sin
rund kring den öfriga konstverlden, utan ocksi
genom att, när sädane Åfvas, dertill använda
de bästa krafter som finnas; och de finnas verk-
ligen tillräckliga för den stora operan uti så-
dana förmågor som fru Michacli, mamsell Hebbe
och fru Stenhammars på fruntimmers- och her-
rar Arnoldson, Willman och Behrens på mans-
sidan. Att direktionen likväl icke tycktes hafva
delat denna uppfattning anmärktes dels på grund
deraf, att ett högst ringa antal af nya operor
blifvit upptagna, dels att mindre omsorg syntes
ha blifvit eguad åt rollbesättningen i några
bland dem, än åt operetten, såsom bevis hvar-
på kunde ytterligare anföras uppsättningen af
Incretia Borgia, der fru Michacli med sin ut-
märkta talang nödsakades att spela tillsammans
med en så att säga omöjlig tenor, sedan hon
förut i Trubaduren fått utstå samma svårighet
med en detonerande tenor, hvilken sednaro ändt-
ligen också af direktionen befanns omöjlig; allt
under det en gifven förkärlek visade sig för
operetten såväl uti mångfalden af dess repertoir
som uti den omsorg och kostnad som egnades
deråt med utstyrsel af praktfulla baletter m. m.,
men hvarigenom å ena sidan operan hotas med
att blifva demonterad och förlora i intresse,
om den förnämste och ende der fullt använd-
bare tenoren herr Arnoldson, nu jemväl skall
dragas in i operetten för att illustrera densam-
ma, dels också teatern kommer ur tillfälle att
7 a sv
ÅR ee a A 2