KLOT SO USA NEKAT VRNRSAET SA MIAN CANSBAINR SDI TINISARR CA SARARAMASAERS IMER Pinetti lemnade affischen åt en betjent och befallte honom tillsäga boktryckaren att före dagens inbrott låta anslå den öfver hela staden. Seut på natten kom jag hem, och lade mig utan att göra mig mycken reda för hvad som passerat. Jag sof ännu klockan 2 på ettermiddagen, då jag väcktes af Pinettis röst, som manade mig att stiga upp och bereda mig för aftonen. Minnet äterkom; jag förfärades öfver mitt förhastade löfte, och nekade att uppträda. Men småningom lugnad af Pinettis uppmuntrande ord och tanken att de flesta turerna verkställdes af medhjelpare, fattade jag mod och anlände kl. 4 till teatern med en säkerhet, som förvånade sjelfva Pinetti. Spektaklet skulle ej börja förr än klockan 8; jag hade således tillräcklig tid att göra mina förberedelser, och jag använde den så väl, att då ögonblicket var inne att framträda på scenen, all min dåraktiga fruktan var fullkomligt försvunnen, och jag presenterade mig för publiken med temlig säkerhet för en debutant. Salongen var fullsatt. Konungen och hans familj, som hade tagit plats i en avant-scensloge, tycktes på mig rikta blickar fulla af ett välvilligt öfverseende. Hans Maj:t visste, att jag var en fransk emigrant. Jag gick löst på programmet med en kost, som borde lifligt reta spektatörernas inbillning. Frågan gällde att låna en ring, lägga den i en pistol, afskjuta denna genom ett fönster och derefter kasta pistolen i hafvet, som sköljde teaterns grundvalar. Vidare skulle jag öppna en låda, som förut blifvit af äskadarne