ej saknat ämne för sin talang. Summan blef
att alla de närvarande persvaderades att förena
sig om samma lista, hvilket ock särskildt för
hvar och en antecknades vid sidan af dess
namn, samt bekräftades med klubbslag. Då
derefter fråga uppstod om elektorslistans upp-
görande förklarades — att i klump alla när-
varande voro elektorer.
Sedan vi här så fullständigt och kort som
möjligt redogjort för Murcn-Sundvallsonska si-
dans idrotter, kunna vi ej underlåta att ställa
några frågor på dem et consorter.
Veta dessa herrar icke att denna riksdagen
är af öfvervägande, för att ej säga uteslutande
politisk egenskap?
Veta de icke att hela landet allvarligt och
beslutsamt fordrar framförallt af sma valda om-
bud att de icke åsidosätta någonting för represen-
tationsförändringens genomförande?
Veta de icke att det är borgarståndet, som
i väsentligaste mån fört reformen framat?
Inse de icke att om ett tvingande behof af
enhet och sammanhållighet inom detta stånd
någonsin varit påkalladt, så är det nu?
Kunna de inför landet, inför sina valkor-
porationer, inför sig sjelfva stå till svars för
sitt handlingssätt?
Eger man rättighet att beklaga sig öfver
ridderskapet och adeln, ifall det tvekar om ste-
gets uttagande, — eger man då icke mångfaldiga
gånger mera rätt att ogilla, för att ej säga
fördöma dem af borgareständet, som söndrat
detta inom sig?
Finnes det något lumpnare än att, då lan-
dets vigtigaste lifsfråga står på afgörandets före-
dragningslista, af ett lika enskildt som simpelt
partiagg, af groll för personliga, förmenta oför-
rätter, spränga den falang af reformveteraner,
till hvilken nationen satt sitt förtroende, emedan
den i decennier på ett värdigt och kraftig tsätt
uppburit det fosterländska baneret?
Gifves icke här anledning till allmänt miss-
nöje, när gifves då anledning till ett sådant?
I Nya Dagligt Allehanda har man sett
uppgifvas, att. Murcn-Sundvallsonska fraktionen,
jemväl skule tillhöra reformen. Vi hafva stora
anledningar att betvifla exaktiteten i denna upp-
gift. Svika oss nemligen icke alla tecken, så
har man till och med endast bland elektorerna
antireformister. Aro hrr Sundvallson, Henschen
Bager, Falkman, Bergman, Sääf m. fl anhän-
gare af reformen? Vi tvifla mycket. Det äter-
står blott nu att desse få inträde i konstitutions-
utskottet.
Om icke dess mindre man antager — och
vi göra det med nöje — att det oändligt öf-
vervägande flertalet af borgarständets ledamöter
varmt och kraftigt hängifva sig åt det hvilande
oexumdlags-förändringsförslaget, så att det, vid
dess blifvande behandling derstädes segrar med
en stark majoritet; så ha hr Murcn, Isberg,
Staaff, Henschen, Sundvallson, Witt m. il. icke
dess mindre, genom att spränga ståndet, bru-
tit udden af dess verkliga kraft, och ståndet
torde icke, ifall förslaget förkastas af något utaf
medstånden, kunna, vid arbetet för ett nytt,
verka så beslutsamt som omständigheterna på-
kallat. Till de redan gjorda frågorna tillåta vi
oss, att ytterligare lägga följande:
Är det öfverensstämmande med god poli-
tisk konduit att på ett snärjande sätt taga he-
derslöften af nykomna representanter, som man
väl vet icke kunna hafva sie förhållandena fullt
klara?
Ar det riktigt ursäktligt af representanter,
som sjelfva måste inse att de ej äro rätt in-
vigda i kuliss-spelet, attbindasig med hederslöften?
Vid alla stora politiska tillfällen äger lan-
det rättighet att få kännedom om de män, som
vid frågornas afgörande stått på den ena eler
andra sidan, på det allt ansvaret må träffa
dem som det bör, och inga andra. Den Mu-
ren-Sundvallsonska listan upptager följandenamn:
Bager. Heijkensköld. Siljeström.
Bergman. Henschen. Staaff.
Berggren. Hjertström. v. Stockenström
Björkman. Holmqvist. Sundvallson.
Blomberg. Isberg. Säät.
3ohmansson, Landström. Trägårdh.
3olinder. Lindstedt. Waldenström.
Brinck. Lundberg. Wistrand.
Ekelund. Meijer. Witt.
Falkman. Muren, Åkerblom.
Gahn. Pettersson. Odmansson.
Grape. Rooth.
Hallström. Sandegren.
rr