ej saknat ämne för sin talang. Summan blef att alla de närvarande persvaderades att förena sig om samma lista, hvilket ock särskildt för hvar och en antecknades vid sidan af dess namn, samt bekräftades med klubbslag. Då derefter fråga uppstod om elektorslistans uppgörande förklarades — att i klump alla närvarande voro elektorer. Sedan vi här så fullständigt och kort som möjligt redogjort för Murcn-Sundvallsonska sidans idrotter, kunna vi ej underlåta att ställa några frågor på dem et consorter. Veta dessa herrar icke att denna riksdagen är af öfvervägande, för att ej säga uteslutande politisk egenskap? Veta de icke att hela landet allvarligt och beslutsamt fordrar framförallt af sma valda ombud att de icke åsidosätta någonting för representationsförändringens genomförande? Veta de icke att det är borgarståndet, som i väsentligaste mån fört reformen framat? Inse de icke att om ett tvingande behof af enhet och sammanhållighet inom detta stånd någonsin varit påkalladt, så är det nu? Kunna de inför landet, inför sina valkorporationer, inför sig sjelfva stå till svars för sitt handlingssätt? Eger man rättighet att beklaga sig öfver ridderskapet och adeln, ifall det tvekar om stegets uttagande, — eger man då icke mångfaldiga gånger mera rätt att ogilla, för att ej säga fördöma dem af borgareständet, som söndrat detta inom sig? Finnes det något lumpnare än att, då landets vigtigaste lifsfråga står på afgörandets föredragningslista, af ett lika enskildt som simpelt partiagg, af groll för personliga, förmenta oförrätter, spränga den falang af reformveteraner, till hvilken nationen satt sitt förtroende, emedan den i decennier på ett värdigt och kraftig tsätt uppburit det fosterländska baneret? Gifves icke här anledning till allmänt missnöje, när gifves då anledning till ett sådant? I Nya Dagligt Allehanda har man sett uppgifvas, att. Murcn-Sundvallsonska fraktionen, jemväl skule tillhöra reformen. Vi hafva stora anledningar att betvifla exaktiteten i denna uppgift. Svika oss nemligen icke alla tecken, så har man till och med endast bland elektorerna antireformister. Aro hrr Sundvallson, Henschen Bager, Falkman, Bergman, Sääf m. fl anhängare af reformen? Vi tvifla mycket. Det äterstår blott nu att desse få inträde i konstitutionsutskottet. Om icke dess mindre man antager — och vi göra det med nöje — att det oändligt öfvervägande flertalet af borgarständets ledamöter varmt och kraftigt hängifva sig åt det hvilande oexumdlags-förändringsförslaget, så att det, vid dess blifvande behandling derstädes segrar med en stark majoritet; så ha hr Murcn, Isberg, Staaff, Henschen, Sundvallson, Witt m. il. icke dess mindre, genom att spränga ståndet, brutit udden af dess verkliga kraft, och ståndet torde icke, ifall förslaget förkastas af något utaf medstånden, kunna, vid arbetet för ett nytt, verka så beslutsamt som omständigheterna påkallat. Till de redan gjorda frågorna tillåta vi oss, att ytterligare lägga följande: Är det öfverensstämmande med god politisk konduit att på ett snärjande sätt taga hederslöften af nykomna representanter, som man väl vet icke kunna hafva sie förhållandena fullt klara? Ar det riktigt ursäktligt af representanter, som sjelfva måste inse att de ej äro rätt invigda i kuliss-spelet, attbindasig med hederslöften? Vid alla stora politiska tillfällen äger landet rättighet att få kännedom om de män, som vid frågornas afgörande stått på den ena eler andra sidan, på det allt ansvaret må träffa dem som det bör, och inga andra. Den Muren-Sundvallsonska listan upptager följandenamn: Bager. Heijkensköld. Siljeström. Bergman. Henschen. Staaff. Berggren. Hjertström. v. Stockenström Björkman. Holmqvist. Sundvallson. Blomberg. Isberg. Säät. 3ohmansson, Landström. Trägårdh. 3olinder. Lindstedt. Waldenström. Brinck. Lundberg. Wistrand. Ekelund. Meijer. Witt. Falkman. Muren, Åkerblom. Gahn. Pettersson. Odmansson. Grape. Rooth. Hallström. Sandegren. rr