NPR MA IIRIE RR HIILIO0E SÄS POTTEN VISE SIV AJ LASS Vv MALT Ve TT borgareståndet tror sig icke fela i den föreställningen, att vinnandet deraf hufvudsakligen beror på det beslut, som höglofliva ridderskapet och adeln kommer att fatta, emedan det egentligen är detta stånd som genom antagande af den kongl. propositionen nedlägger ett storsinnadt offer på tosterlandets altare. ,Talrika blad i Sveriges häfder vittna om idrotter, genom hvilka medlemmar af Sveriges adel med ädel sjelfuppoffring inristat på sina sköldar det sköna valspråket: för äran, konungen och fosterlandet. Till dessa blad kan vid denna riksdag läggas det måhända mest oförgängliga, om hög lofliga ridderskapet och adeln med afseende på det öfvervägande bifall, som den allmänna meningen i landet ecnat åt det hvilande förslaget, finner det med sin öfvertygelse om rikets väl förenligt att gå konungens allvarliga önskan till mötes genom den nya riksdagsordningens antagande. Borgareståndet föreställer sig äfven, att det är en sådan uppfattning af den nu började riksdagens storartade betydelse, som denna gång församlat höglofliga ridderskapets och adelns medlemmar talrikare än vid de flesta föregående riksmöten. Till presteståndet yttrade hr Hierta: Om det i allmänhet kan sä med sanning, att det går en oro genom tiden, kan detta utan misstag framför allt lämpas på svenska folkets väntan att en gång få se frågan om representationens ombildning bragt till en lycklig lösning. Denna har aldrig varit så nära som nu att med god vilja hos alla derom beslutande kunna tillvägabringas, då, efter dertill gifven anledning genom underdåniga framställningar från tvenne ri ånd, K. M:t i nåder framlagt ett förslag, som vid sista riksdag af samtliga riksstånden antogs att hvila till slutlig pröfning vid denna riksdag, och de tillfällen. som varit förhanden för medborgare af alla stånd och yrken i särskilda orter af riket att efter närmare tagen kännedom derom yttra sin mening, enligt borgareståndets uppfattning, icke lemna något tvifvel öfrigt, att det stora flertalet af de tänkande och upplysta i landet anser lösningen hafva genom det hvilande förslaget blifvit lyckligt funnen på ett sätt, som förenar det allmännas fördel med de minsta vid en sådan förändring möjliga uppoffringar af enskilda intressen. Uppoffringar mäste likväl göras, och de som äro färdige dertill hafva rätt till nationens tacksamhet. Det är ock en sådan känsla som intager borgareståndet, då detredan af högvördieste hr erkebiskopens helsningstal till sitt stånd tror sig kunna hemta den vissa förhoppning, att det högvördiga ståndet. som så ofta i lära och exempel lemnar de öfriva en föresyn af försakelse och andra dygder, jemväl nu är redo till den storartade handling, som nationen af detsamma förväntar. Till bondeståndet yttrades: Det är icke ifrån borgareståndet, liksom vi antaga icke från bondeståndet, som något hinder emot det hvilande förslagets antagande är att befara: men låtom oss icke glömma att dessa tvenne stånd blifva skyldiga stor tacksamhet åt sina medstånd, höglofliga ridderskapet och adeln och högvördiga presteståndet, om de, för att utöfva en stor handling af: rättvisa, vid detta tillfälle underordna sina stånds särskilda, om också mera förmenta än verkliga intressen under det allMÄnnas. ffondestandets khelsningstal till medstanden. Uksdagsfullmäktigen C-J. Lönnberg från Östergötland anförde helsningsdeputationen och vitrade bland annat: Till ridderskapet och adeln: Det är icke endast till följd af erundlagens bud. det är fastmer af inre böjelse bondeståndet finner sig manadt att genom oss dertill utsvåde deputerade frambära till ridderskapet;och adeln en vördsam, en hjertlig helsning. Vi befinna oss vid början af ett riksmöte, hvars väntade beslut skola nedtränga i statsorganismens innersta rot. Ej underligt då, om stundens oripande allvar genomtränger en hvar. Försvunna äro nu de sociala skrankor, som fordom strängt afskilde den ena delen af nationen trån den andra. Ingen kan numera säga hvar den ena ståndsklassen slutar och en annan börjar. EndastFi sättet föräsvenska folkets representation vid allmän riksdag qvarstår den politiska afsöndringen i stånd. Efter mångårigt arbete att utbyta de åldriga, förnötta formerna emot mera tidsenliga än nu framlagdt till slutligt afgörande ett förslag, hvarvid nationen fäster förhoppningar. ,Till eder, I ädle herrar, vädjar nationen i detta ögonblick, emedan den vet att på eder beror till väsendtligaste grad detta förslags öde. Med detta förslag sammanhänger också landets närmaste framtid — huruvida den skall utvecklas i ostördt ordnadt Ingn, eller om tvedrägten och hatets onda makter skola frammanas till allmänt förderf. ,Men nationen vet äfven att i pröfvande tider den svenske ädlingen mer än en gång offrat åt sin fosterlandskärlek hvad för honom varit en företrädesrättighet, när denna rättighet utgjort ott hinder för det helas väl. Dessa momenter framstå som lysande blad i svenska adelns historia. Att i den afgörande stunden äfven nu denna oegennyttiga, uppoffrande fosterlandskärlek gör sig gällande till nationens jubel, till förhöjd ära och glans åt Sveriges ridderskap och adel — derpå tviflar minst bondeståndet. Till presteståndet yttrades: Om, oaktadt det ömsesidiga förtrodende som råder emellan prest och bonde i den allmänna sammanlefnaden, vid politiska konflikter likväl förspörjas tecken snarare till söndring än förening, torde ett sådant förhållande mest böra tillskrifvas den kända afslutenheten i politiskt skilda stånd. Att högv. presteståndet för sin del ingenting högre önskar än att aflägsna hvarje dylik anledning till söndring, som förrycker den naturligen förnämsta verksamheten hos ordets förkunnare, derpå bör ingen tvifla. Ett annat föreställningssätt innebure ett alltför stort misskännande af den fridsamhetens och försonlighetens anda, som åtföljer det presterliga kallet. Inom kort förekommer till afgörande det förslag till representationens ombildning, som, af konungen framlagdt, af nationen helsats med allmänt bifall. Att detta förslags antagande skall förqväfva i sin brodd det groende missnöjet, kunna vi icke betvifla, likasom att en motsatt utgång skall framkalla splitets och tvedrägtens alla vådor. I pp Li se AA OA oe oo dala Allil1 arm Allan dan Aa KL