Konungens tal. Det är cj blott i
trotalet som konungen yttrat sin önskan och
förhoppning att de begge privilegierade stån-
den må antaga representationsreformen. Det
talet är officielt och regerimgen 1 sin helhet ta-
lar deri. Adeln och presterna kunna säga att
det ej är den personliga och dynastiska åsig-
ten som uttalas på rikssalen. Men kommgen
har äfven Feifvit tillkänna sina sympatier för
sitt representationsförslag i sina alldeles per-
smliga yttranden till borgare- och bondestär-
den, då de uppvaktade honom i hans bostad.
H. M:t yttrade till svar på talet från borga-
ständet:
Uti Borgareståndets benägenhet att gå
mina önskningar tillmötes och att understödja
de af mi gframställda förslag, öfver hvilka be-
slut vid den nu sammanträdande riksdagen
höra fattas, ser jag en borgen för ståndets er-
kännande att dessa förslag hvila på en allvar-
lig afsigt att gagna ett älskadt fosterland.
Till de arbeten, hvilka nu taga sin bör-
jan, önskar jag Eder lycka och framgiäng, och
försäkrar Borgarestaändet om min ständigt oför-
ändrade ynnest och bevågenhet.
Bondestandets helsningstal var hållet så
allmänt, att konungen ej hade anledning att
uttala sig lika direkt till det, men imellertid
misstog sig ingen af ständets medlenumar om
konungens mening då han yttrade:
glada, så väl som i sorgliga skiften har
jag alltid varit van att hos Sveriges allmoge
finna ett varmt och uppriktigt deltagande, och
för den nya försäkran härom, som i dag af
eder blifvit gifven, är jag eder hjertligen
förbunden. Jag är det icke mindre för eder
uppskattning af mina bemödanden för ett af
oss alla lBka högt älskadt fosterlands väl;
böra derpå arbeta med lugn, allvar och eudrägt:
endast på detta sätt kunna vi nä det mäl, till
hvilket vi alla sträfva och som för samhällets
utveckling ligger oss om hjertat.
Det är mig en stor och sann fäögnad att
dervid kunna räkna på edert bitrade, och jag
ber eder, redlige dannemin, att om min fört-
farande kungl. nåd och ynnest vara försäh-
rade.