MO PRTUESARN Er! SALON GS 2 Viten 275 SADLADE 20, SLIRAMRARSSARARET EAA VMA
till Melbourne och derifrån till Europa. Hit
anlände de friska och sunda allesammans, men
utan att ega mer än sma kläder.
I den första tidning, Mornaix genomög-
nade efter sin ankomst till Häåvre, fann han en
annons, hvari herr notarien Piedaniel bad ho-
nom infinna sig på hans kontor, för att, som
det heter, mottaga ett vigtigt meddelande.
Det handlade om ett arf efter en gammal
farbror, som aldrig rest till guldlandet, men
som skrapat ihop flera millioner genom att göra
nvodlingar 3 Bretagne
fr — Då behöfver jag inte fråga, imföll jag,
hvarmed Roger betalade sitt notariekontor.
— Han har inte betalat det; han står i
skuld derför, svarade mig markisinnan.
— Huru? Vär Robert-le-Diable? soc .?
2 Är nu en rådsmedlem. — Stadgad och
ordentlig som en registrator.
— Men Naranja?
— En förtjusande grefvinna; mycket på
modet och icke rädd för att göra skulder.
— Och Nannette?
— O! ni kan inte tro . . . Roger fick det
bästa på sin lott, ehuru han blef utan arf. Fru
de havaur är alldeles tokig i Nannette, det
täcka, goda, älskvärda barnet! Bit sädant guld-
hjerta! Hon har riktigt fört lyckan med sig.
Om tio år kommer kanske Roger att låna pen-
gar åt grefve Mornaix de Belbon, som då sä-
kert skall erinra sig kamratskapet i skolan och
de australiska skogarne. Han blir väl alltmera
ömhjertad i den mån hans fäders gods intecknas.
— Det der vägar jag inte tala om för
mina läsare.
Ja. det är verkligen ledsamt . - . An-