MNSNSSERre Ort
Grelot, Roger och de två unga gqvinnorna vän-
tade honom.
Nästa ögonblick lät en förfärlig knall höra
sig. Skogen, bergets väldiga ovanitvägg och
den länga pelarraden af gwumiträd belystes al
ett starkt, bländande sken.
Derpa blef allt åter tyst och mörkt.
Slutord.
— Nå än slutet då? frågade jag marki-
simnan.
— Hvad! svarade hon förnärmad. Nan ni
begära ett mera storartadt slut? Ett hus som.
springer i luften med tjugu personer! I era.
tuldknifvar dö ju blott ätta.
— Jag men jag menar hur det sedan gick
med de uppträdande personerna.
— Ah! utbrast hon, nu förstår jag
Jo, Roger blef notarie och Mornaix köpte sitt
slott.
— Han räddade då undan en hel hop ur
seuldtunnan?
Fru markisinnan skakade på hufvudet, små-
log och sade:
— Sådan blir vanligtvis utgången i era
romaner, herrar författare; med sänna historier
är förhållandet annorlunda. Alt guld, som tun-
nan innehöll kringströddes och förskingrades.
Tid efter annan har man funnit små guldklim-
. par i den lilla vackra sjö, som ligger vid Cy-
pherbergets fot alldeles nedom den brant, på
hvars höjd Enstaka huset fordom stod. Våra
Fyra äfventyrare blefvo skötta och botade vid
valen tyska läcerplatsen, hvarefter de begäfvo sie