dor och bidraga till fäderneslandets sanna väl, anhåller
ridd, och adeln att det högv. ståndet vill emottaga för-
säkran om ridd, och adelns högaktning och vänskap.
Till borgarståndet yttrade grefve Posse,
som är liberalt sinnad i tullfrågor:
De fosterländska intressen, som i borgareståndet
ega sina närmaste målsmän, hafva varit de icke minst
verksamma medlen i Försynens hand till utbredande
och befästande af allmänanda, allmän upplysning och
frihet. Under sekler här riad. och adeln med vällotl.
borgareständet samverkat för dessa mensklighetens stora
nål, hvilka uppnås endast genom ädel sjelfuppoftring,
der medborgerligheten det fordrar, och genom kärlek
till konung och fädernesland, men ej blott för endera,
ty de två iro oskiljaktiga i ett sanut fosterländskt
sinne.
Till bondeståndet yttrade grefven, å ena
sidan kurtiserande, å den andra manande
ståndet att i tullfrågan taga äfven andra klas-
sers intressen i betra.ktande, och ytterligt lät
öfverhalkande representationsfrågan:
Det är med oförminskad glädje och sann tillfreds-
ställelse, som ridd. och adeln vid detta riksmöte äter
sammanträffar med ombuden för Sveriges allmoge, i
hvars ättarled ieke blott ridd och adeln utan landets
frihet och sjelfständighet räkna sinn anor.
Gemensamt med hederv. bondeståndet är det
ridd. och adeln, som företrädesvis brukar Sveriges jord;
gemensam är ock vår kirlek till det gamla herrliga
land, detta Sceriges rike, som fädren ervundat för att af
oss beskyddas och förkotras. I var tid, mer än till-
förene, är jordbruksintresset högt uppburet; faran är nu
icke att det kan nndertryckas, utan snarare den attdet
icke nog minnes det myckna, som behötver lefva både
öfver och bredvid detsamma.
tRidd. och adeln har den tillforsigt, att under 1ö-
restående gemensamma arbeten hes hederv. bondestån-
det återfinna den lugna besinning, det sunda omdöme,
som i förening med storsinnad frihetskänsla alltid i vårt
land varit odalmannadygder
I denna öfvertygelse och under förhoppning att
gemensamt med hederv. bondeståndet få medverka till
en för fäderneslandets sanna väl tillfredsställande lös-
ning af de ärenden, som äro beroende af rikets stän-
ders atgörande, tillförsäkrar vidd. och adeln det hederv.
bondeständet om ridd. och adelns högaktning och
viänskap
Presteståndets tal (ill med-
standen.
Biskopen Sundberg i Carlstad anförde sitt
stånds deputation till medstånden Han ytt-
rade till adeln, bland annat, följande, som
är en lofsåug öfver stånden:
Det kan ieke undvikas, att stånden någon gång
tänka olika om de tjenligaste medlen för betordrandet
ar samhillets vill; men tänka de blott alltid lika om
hvarandras redliga vilja, undanrödjas lätt de hinder,
som eljest ligea i vägen för nyttiga beslut. Genom
ueras endräst har landets förkofran i alla riktnlngar
nader den sist förflutna tiden blifvit väsendtligen be-
främjfad; genom deras endrägt allena kan ock hädan-
efter ytterligare Tförköfran vinnas, olösta fråger lösas
sant värt folk mer och mer blifva hvad det af ålder
varit och änna är: ett fritt, starkt och lyckligt folk. I
det redun undangjorda utvecklingsarbetet har ridderska-
pet och advin deltagit med åcnu högsinnade fördragsr
het mot andras meningar, den varsamhet och den kr
man at dess ädla namn, stora minnen och lysande för-
Yjenster haft rätt att vänta. Framtidens dom ötver den
nu begynnande verksämheten skall säkert blifva den-
sanuna.
Landtmarskalken svarade med uppriktig
försäkran om den sunna vänskap och det
verkliga förtroende, hvilka städse förenat de
begge stånden.
Till borgarståndet yttrade biskop Sund-
berg, med varning mot representationsförslaget:
Ju mer ett samhälles utveckling fortskrider, desto
svårard bliffer uppgiften Tör tem; som hatyn s?g om
betrodt det ansvarsrulia värfvet att bestämma öfver dess
lagar och inrättningar. Man kan i välment försigtig-
het vidtaga sådana åtgärder, genom hvilka litvets friska
rörelse hämmas; men man kan ock i ovist nit så upp-
jagå dess pulsslag, att afmattning och Mergång snart
måste inträda. Ingen bör bättre än städernas erfarne
representanter inse de vådliga följderna af dessa ytter-
ligheter, som likväl båda oftast hafva sin grund i sam-
ma oecsgennyttiga fosterlandskiärlek och höra till do bri-
ster, som ingen statsförfattuing i veriden kan afhjelpa.
Till Bondestandet yttrade hans högvör-
dighet, med lockelse att bevilja skyddstullar
å spanmål:
Landets närvarande tillstånd gifver rik anledning
till glädje och tacksonhet. Men det ställer ock all-
varlig uppmaning till hvarje medborgare, som fått riks-
dagsmannens vigtigsa kall åt sig uppdraget. att moget
öfverviiga de beslut, på hvilka framtidens vilfärd be-
ror, Ala förändringar äro icke förbättringar. Hvad
jordbrukaren för sin del särskildt önskar, kan cj var:
obekant för den samhällsklass. som med honom s
; den närmaste beröringen. I eständet bedjer detta
hedervärda stånd vara derom förvissadt, att önsknin-
garna skola sorgfälligt pröfvas och, så vidt afscendet
på fäderneslandets bästa sädant medgitver, eftorkommas.
Svensk bonde och svensk prest hysa inga olika åsig-
ter om det högsta målet för deras gemensamma sträf-
van. Afvärje då Gud äfven split och tvedrägt för hvad
som underordnadt är.
Ridderskapets och adelns Ie-
aamöter.
Ytterligare äro poletrer uttagne af följande:
N:o 2260 af Kullberg, J. A., kanten. 60
orefve Mörner, OC. KR. S., aktuarie. 1506 Stjern-
eranat, OC. J., kapten. 2093 (A) af Wetterstedt,
OA. ÅA. löjtnant. 116 grefve Anckarsvärd, J.
ÅA. generaladjutant, 1160 Höökenberg, fullm.
rih. Raab, AA. OC, kammarherre. 2107 Gustaf-
SS mom
-—
Å mm AM