Hvarjehanda Nyheter,
4delsmannen och demo-
kraten. En löjtnant som för skuld rymt
från fäderneslandet till Amerika, skaffade sig
företräde hos dåvarande presidenten Lincoln
och erhöll, då han för öfrigt var en kunnig
och duglig man, löfte om en löjtnantsgrad vid
ett kavalleriregimente. I sin glädje trodde han
sig icke böra dölja att han tillhörde en af
sitt fäderneslands äldsta adliga ätter. — tJa,
svarade Lincoln, det gör ingenting och skall
icke heller hindra er fortkomst här.
Tudlig handelsstil En krist-
ligt sinnad handlande i en landsortsstad, som
blifvit nekad kredit af en grosshandlare i
Stockholm, skref nyligen till denne följande
bref:
. Hr Grosshandlare!
Arade skrifvelsen af den 19 september
har jag riktigt erhållit och får å ena sidan
medgifva dess innehåll. Kommer ihåg att jag
förledet år upplyste om huru huset stod: der
är visst svårt att få gå igenom denna kuren,
men den som hafver Gud känner allting till
det bästa, ty skriften säger oss att det alltid
finnes mindre bemedlade i jordelanden. Jag
önskar att grosshandlarens själ vore i min
själs stad, så tror jag icke att det blefve så
hårda motsägelser.
Salig Luther säger: Om någon gudfruk-
tig kommer i skuld hos en köpman, så skall
denne hafva medlidande med honom; är han
en rätt bedjare så skall han utstryka hans
skuld i boken, om han ej mäktar betala, och
hjelpa honom i det lekamliga.
Det hände att en stor hjelte kom och
skulle hälsa på en mindre och han hade tagit
så stort försvar med sig att man kunde för-
skräckas; — jag bad till Gud och frågade om
det kunde vara hans mening att förskräcka
oss; Gud hörde bönen och ödmjukade sig in-
nan han for hem — således förlita vi oss på
hans makt.
Den reqvisition, som jag begärt, ville jag
helst betala inom fyra månader och Gud väl-
signe grosshandlareng hus ödmjukligen!
N.N.
Den svarta damen fram-
för aliaret. Förliden söndag stod en
ung man bredvid en ung flicka framför alta-
ret i en af Berlins kyrkor för att genom vig-
seln besegla sitt förbund för litvet. Omkring
brudparet stodo brudens föräldrar och öfriga
vittnen samt en talrik mängd åskådare, I
brudparets blickar trodde man sig läsa glädje,
lycka och belåtenhet, Presten steg fram för
att läsa vigselformuläret. Men i samma ögon-
blick trängde sig ett svartklädt fruntimmer
fram och ställde sig på något afstånd midt
för brudgummen. Då han slog upp sina ögon,
mötte de den obekanta damen, som kastade
en lång, sällsam, förebrående blick på honom;
straxt derpå försvann hon lika hastigt som
hon kommit, Brudgummen hade blifvit lik-
blek, hans ben tycktes icke kunna bära ho-
nom, och då presten frågade om han ville ha
bruden till sin följeslagerska genom lifvet,
frampressade han ett doft: Nej. Och liksom
förskräkt öfver det intryck, som detta nej
utöfvade på de närvarande, störtade han ut
genom dörren och qvarlemnade den förskräck-
ta bruden och föräldrarne, som icke visste
bvad det skulle betyda. Man gissade att han
stod i begrepp att ingå ett tvegifte, såsom på
sednare tiden flera gånger förekommit; att
hans, hustru fått böra talas derom och i rät-
tan tid kommit tillstädes, för att erinra honom
om sina äldre rättigheter, och att han derige-
nom föranleddes att bryta den nya förbindel-
se, han knutit under sken att vara ogift.
TA ) TT Th hå Rå