Genmäle rörande de kungl. Tealrarne,
Teaterdirektören frih. von Stedingk har
insändt följande svar å en i denna tidning för
nästlidne tisdag införd artikel af en annan in-
sändare. Då vi meddela hr friherrens gen-
mäle göra vi den anmärkningen vid dess för-
sta punkt, att om den uttalade förvåningen är
grundad på en hos teaterchefen mycket för-
klarlig uppfattning af den besvarade artikelns
innehåll, så gäller likväl icke samma grund
för oss, som anse oss icke böra stänga trovär-
diga personer från att bringa sina åsigter un-
der allmänhetens pröfning — allmänheten,
hvilken alltid fäller ett rättvist utslag sedan
talan å ömse sidor är bragt till slut. — In-
sinuationen mot denna tidnings karakter är
obehörig och hör icke till saken, men det
menskligt är att fela för en teaterdirektör,
hvilken hittills så lyckligt undgått kritiska
pröfningar och derföre är ömtåligare för an-
märkningar än han torde blifva med tiden.
Frih, von Stedingks genmäle lyder så:
Berigtigande.
Med förvåning har jag sett att Redaktio-
nen af Dagens Nyheter lemnat plats i sin
tidning åt en insänd artikel, som genom
vanställande af sanningen söker framställa de
kungl. teatrarnes förvaltning i en mindre för-
delaktig dager. Att pressen, d. v. s. den
sjelfständiga, oveldiga pressen, med uppmärk-
samhet följer detta konst-institut, har jag all-
tid ansett våra till dettas och dess styrelses
fördel, och hvarje gång någon anmärkning,
dikterad af känslan för det rätta, blifvit med
opartiskhet framställd, har jag också skyndat
att behjerta den. Helt annorlunda är förhål-
landet med den ifrågavarande anonyma och
insända artikeln, hvilken jag anser mig endast
af det skäl böra upptaga till besvarande, att
den lätt kan vilseleda till och med personer
som behagat visa teatern ett välvilligt in-
tresse. .
För att emellertid icke alltför mycket
anlita tidningens utrymme, måste jag inskrän-
ka mitt svar till framläggandet af några enkla
siffror, hvilka, just på den af insändaren för-
ordade bevisnings-methoden, ådagalägga halt-
lösheten af hans framställning.
. Insändarens klander drabbar hufvudsak-
ligast följande punkter: 1:0 valet af stycken
och 2:0o rolefördelningen.
Hvad den första punkten beträffar, är det
naturligtvis en vansklig sak att kunna på för-
hand beräkna hvad sympathie ett stycke kan
vinna hos publiken, och ingen teater-direktion
lärer billigtvis kunna klandras för en dervid-
lag begången missräkning. Det må emeller-
tid tillåtas mig betvifla att styrelsens val i
detta afseende varit så olyckliga, då till och
med insändaren ej kunnat upppifva ett enda
musikstycke som fallit efter första representa-
tionen, något som ingalunda är ovanligt vid
utländska teatrar. Insändaren har visserligen
uppgifvit att Rienzi genast föllt; men till be-
vis på motsatsen kan här meddelas att Rienzi
icke allenast utfördes fem gånger, utan äfven
utgjorde en af de fem stycken, som lemnade
den högsta medelrecetten. Hvad åter insända-
rens påstående angår, att operetten Elviras
Saga i brist af publik snart måste nedläg-
gas, så visa teaterns räkenskaper att då den-
na operett förlidet spelär dnyo upptogs, den
då kunde uppföras fen gånger med en medel-
recett af 1,176 rdr, eller mer än Don Juan,
Figaros Bröllop, Oberon, Friskytten, Barberarn,
Trubaduren, Ernani, Lucie, Lucretia Borgia m.fl,
I sammanhang härmed framstår frågan om
företrädet mellan operan och operetten med
hänseende till inkomsterna. Erfarenheten bar
ej bestämdt kunnat afgöra denva fråga, men
min Ööfvertygelse är, dels att båda konstbran-
cherna äro fullkomligt lika berättigade och
lika oumbärliga för en större teater, dels att
om också medelrecetten för operan) utvisar
en större summa än den för, operetten, den
sednare ändå är fullt lika fördelaktig för tea-
terkassan, genom den kortare tid som behöf-
ves för instuderandet, de i allmänhet ringare
uppsättningskostnaderna samt utgifterna för
representationen), den hvila densamma jem-
förelsevis bereder den strängt anlitade chor-
personalen och slutligen dess betydligt större
lätthandterlighet, som gör den tjenlig att, vid
förefallande behof, utan större förberedelser,
genast kunna utföras. Under förlidet spelår
uppfördes vid 92 representationer opera och
vid 52 operett; af det förstnämnda slaget gafs
17, af det sednare 14, deribland dock inbe-
räknade 3:ne en-akts. De stycken som in-
bringade den högsta medelrecetten voro: Gu-
star Wasa 1565 rdr, Hugenotterna — 1542
rdr, Faust 1538 rdr, Rienzi 1527 rår
) Under förra terminen öfversteg den operettens
med 125 rdr.
x) Dessa sednare uppgå. t. ex. för Profeten? till