1
— LV XX — ÅA
uppnå Melbourne och anträda öfverresan till Eu-
ropa.
— Hvad skola vi besluta? frågade Roger.
— Jo, att anse steken färdig och äta upp
den, svarade Grelot med öfvertygelse.
Steken blef då tagen af spettet och med
mycken aptit förtärd.
Då man förer ett så farligt och mödosamt
lif som våra fyra vänner, duger det icke att vara
pjunkig eller känslosam; det behöfs kraft till att
handla.
Under alla förhållanden rådde glädtighet i
deras lag. De mätte hvarje fara med den oför-
skräcktes öga. De hade hjeltens tillit till för-
synen. De skrattade och tviflade på intet utom
möjligheten att bli besegrade.
Sedan de tagit sista klunken urlägeln, tän-
de de sina cigarrer. Mornaix lofvade att innan
en vecka vore förbi skulle de ha de båda unga
qvinnorna i sitt våld. Roger tycktes bli helt
belåten, men Grelot ansåg tiden vara något för
rundligt tilltagen.
Det dröjde icke länge förrän allasamman
hade insomnat, Grelot, utposten, icke undanta-
gen. Vi böra likväl anmärka, att Grelot, alltid
slaf af sin pligt, sof på stående fot.
Vi veta att bröderna Smith och deras föl-
jeslagare hade annat att göra denna natt, än att
ofreda sina fiender.
Den af regndigra moln skymda solen hade
redan kommit temligen högt öfver horizonten,
när Malgache vaknade och började ntösa förban-
nelser öfver Smitharne och tillönska dem helve-
tets pinsammaste qval.
Tre minuter sednare voro alla på benen,
De frukosterade och stego sedan ttll häst. Mal-