stämma sjunga den öfverenskomna visan, kunde
jag inte styra hästen längre,
Mornaix försjönk i tankar.
— Någonting ovanligt försiggår derborta,
sade han, ty visan var mycket säkert en signal,
— Märkte du en så innerligt behaglig röst
hon har? afbröt honom Roger,
— Jag kuude höra att den som sjöng var
en ung flicka, som icke lidit något häri verlden.
— Jaså, du märkte det; nå det var ro-
ligt . . . Hörpå, Miguel snarkar.
— Hvad steken luktar godt! sade Grelot,
som nu inträdde i skjulet. Hästarne må väl.
— Om det var en signal, fortfor Mornaix,
hade säkert din Nannette sina goda skäl att
gifva den.
— Nog måtte man väl kunna förstå, hvad skäl
hon hade, inföll Grelot helt förnumstigt. Ni
sågo väl att ryttarne, som jagade oss, inte kom-
mo från lägerplatsen utan ett annat håll. Mam-
sell Nannette märkte att de redo bort, och då
började hon genast sjunga som en liten näkter-
gal . . . En sådan är hon också . . .
— Du förstår dig på musik du, inföll Roger.
— Tack för komplimangen, herr notarie...
Det var bara synd att ryttarne icke skulle vara
borta längre, RR -
— Roger, sade Mc ,. är du säker på
att ha känt igen gummitrauxkoch grästufvan?
— Fullkomligt säker . . . och sjön också
... Det är Goodmanssjön . . . Jag har till-
bragt tillräckligt många sorgliga timmar i den
här trakten för att icke glömma den så snart.
— De ana ingenting, tänkte Mornaix. det
är tydligt . . . ty om de hade millionerna, skulle
de vara angelägna om att med det aldra första