innan de finna det rätta bland den mängd vi
lemnat dem att välja på.
Nannette hörde hvad de sade och handlade
derefter. Hon kastade öfver bord några sådana
der små färgade glasblåsor, som fleuristerna be-
gagna då de göra sina drufklasar. De små blå-
sorna föllo oförmärkt i sjön, på hvars slumrande
vag de summo.
XVII.
Spåret.
Två mil norrat från sjön, midt uti den djupa
högstammiga skog, som stricker sig utefter Goul-
bourn-flodens strand mot Rodneys norra gräns
sutto fyra män kring en eld under ett skjul af
banksia-bark, bygdt på infödingarnes vis.
Man kan icke tänka sig en enklare bygg-
nad. Genom några hugg med en hacka och ett
par trädkilar afskalar man långa barkstycken.
Man fäster dessa vid en halfcirkel af smärta på-
ar, nedslagna i jorden, samt lagar att den kon-
vexa sidan af halfeirkeln blir vänd mot vinden,
och det australiska huset är färdigt.
Det var natt. Regnet hade ännu ej bör-
jat falla. Månan seglade på den mörkblå him-
melen och lät sina försilfrade strålar tränga in
mellan de jättelika trädens löfverk.
Vid elden stektes en känguruh, skuren i
fyra delar.
Af de fyra personer, som icke utan c!
begär inandades steklukten, voro två sarade,
nemligen Grelot af en kula i kindbenet och Mi-
ot