tisk förmåga derjemte, är en skatt öfverallt
och får sökas, men kanske att dessa vilkor
hos få finnas så förenade som hos hr Arnold-
son. Han har ej blott kraft och verve uti
sitt spel, utan derjemte i sin koloratur en
fullkomlig nitiditet och noggranhet; egenska-
per, förutan hvilka koloraturen är värd in-
genting. Hans utförande af Raouls ansträn-
gande parti i Hugenotterna visar, att han är
vuxen att användas i de partier som man Kal-
lar en hjeltetenors
Emellertid tyckes på den sednare tiden
Direktionen hafva begått det, såsom man må-
ste anse, kolossala misstaget, att dragahr Ar-
noldson ifrån detta fält, genom att gifva
honom roller i operetten. Derigenom blott-
ställes operan på ett betänkligt sätt, då hr A.
icke kan räcka till för båda facken; ty med
all aktning för hr Schäfers röst, så är det icke
nog med blotta styrkan, man måste äfven kunna
använda den så att man ej skämmer bort ett
parti både för sig och de medspelande. För
operetten saknas deremot icke antagliga su-
jetter bland de öfriga artisterne; höjden af
misstag vore väl att vilja taga hr Arnoldson
i operetter och använda hr Dahlgren såsom
hjeltetenor i stora operor.
Samma förhållande som med hr Arnold-
son, är äfven med hr Willman; hans plats
måste vara i den stora operan, som bör få
påräkna dessa kongl. teaterns båda bästa sån-
garkrafter på manssidan — utan att nedsätta
någon annan.
En märkvärdig omständignet är ock, att
oaktadt så många artister finnas engagerade
på fruntimmerssidan, hvaribland tre så fram-
stående som fru Michaeli i koloraturfacket,
mamsell Hebbe såsom dramatisk och fru Sten-
hammar som lyrisk sångerska, så har san-
nolikt händelsen — gjort att de komma jem-
förelsevis mera sällan fram, emedan repertoiren
varit hufvudsakligen upptagen, vi veta ej om
till varaktig fromma för kassan, af sådana
pjeser, hvari mamsell Gelhaar haft hufvud-
rollen, och hvarigenem hon kommit att upp-
träda tre eller fyra gånger så ofta som någon-
dera af de nyssnämnda. Exempelvis kunna i
detta hänseende anföras följande stycken: Bar-
beraren 3 Sevilla, Kärleksdrycken, Villars
Dragoner, Drottning Elviras saga (som
uppsattes med stor kostnad men i brist af
publik snart måste nedläggas), Hvita Frun,
Kronjuvelerna, Regementets dotter (hvari
hufvudrollen förut innehades af fru Michaeli)
Fra Diavolo, Figaros bröllopp, Den stum-
ma, Stradella och Svarta Dominon, hvar-
till ytterligare lära komma Martha och Po-
stiljonen i Longjumeau. Några af dessa
stycken tillhöra väl förra terminen, men de-
ras antal jemfördt med antalet af dem i
hvilka hvar och en af de förutnämnde tre
artisterne fått uppträda, visar tydligt, att i
tarbetsordningens fastställandet rådt en stor
ensidighet. Man kan ock icke undra på att
en sångerska med en i det hela så föga stark
röst som mll Gelhaar, skulle af ett så oupp-
hörligt anlitande blifva uttröttad, och om detta
verkar ofördelaktigt på recetterna, under det
t ex, mll Hebbe, som publiken tyckes så gerna
höra och som har en så stor repertoar, under
hela förra spelåret icke kom att uppträda i
något ewda nytt stycke. På samma sätt för-
höll det sig med fru Michaeli.
Det bästa sättet att utröna huruvida det
här framställda omdömet om företrädet mellan
operan och operetten med hänseende till in-
komsterua samt om arbetsordningens ända-
målsenlighet i öfrigt är riktigt. vore om. det
lät sig göra att få del afrecetterna för hvarje
afton särskilt och sätta derbredvid hvilka pje-
ser som gifvits. Men detta hör väl till post-
verkets hemligheter.,
Jag ber nu om ursäkt, hr redaktör! Jag
ser att denna uppsats redan blifvit nästan för
lång för Dagens Nyheter; och ber derföre
att få fortsätta en annan gång LX.