eftersträfvansvärd guldsökarnes ställning är. Om
några få af dessa lyckas, så misslyckas många.
Af Rogers bref framgick att han icke hade lyc-
kats, och att han hade fruktansvärda fiender,
som sökte finna samma skatt som han. Roger
var tapper, Nannette visste nog. det, men det
var skilnad på boulevarden och australiska sko-
garne,
Nannette såg sin Roger, som så djupt af-
skydde äfventyr, både drunknad och ihjälosad:
Hans kind var blekgul, hans ögon insjunkna,
hans rygg krökt och hans händer blodiga. Han
hade inga handskar! Och kanske voro hans stöf-
lor nedklippade och söndriga!
Det skulle verkligen vara svårt att beskrif-
va de känslor Nannette erfor vid tanken på en
sådan möjlighet.
Men, eget nog, presenterade sig Roger i dag
icke i någondera af de skepnader, hvarom hon
förut drömt. Hon återfann honom så långt bort
och efter en så lång skiljsmessa precis likadan
som då han besökte henne sista gången den o-
Jycksaliga aftonen, då vi hörde henne envist sjunga
visan om Helga Anna i Auray, fastän det sved i
bjertat: Roger var elegant, en riktig dandy, och
dock var hela hans drägt förfärdigad på Desau-
toys atelier.
Desautoy fournerar Melbournes sprättar med
kläder. Roger hade icke kunnat ucka sig det
obeskrifliga nöjet att utbyta Gråa Kringströfvarns
kostym mot en äkta parisertoilett och hade der-
före klädt om sig från topp till tå.
Det kan måhända förefalla många läsare
småsinnadt, att vi anmärka någonting så oväs
sendtligt som hur vår hjelte var klädd, men
vi göra det derföre att ombytet af kläder i icke