heter, det är sannt. Man kan engagera ett af
Abjörnsons stadsbud till att öppna sina cigarr-
lådor — men de förstörda spirorna på Havanas
kathedral, det spruckna locket har man qvar —
och allt dammet i den framgent halföppna lådan
få man på köpet.
Dessa olägenheter, dessa verkliga lidanden,
dessa förargelser, dessa stadsbudskostnader — det
är slut med dem, eller det kan åtminstone blif-
va slut med dem.
Ty hos mamsell Ida — och troligen flere-
städes — finna vi lådor, hvilka icke äro igen-
spikade med stifter, hvassa som törnets taggar,
hvilka icke fordra något annat verktyg för att
öppnas än det beundransvärda som Gud gifvit
de flesta menniskor — handen. Dessa lådor äro
helt enkelt försedda med ett knäppe. På sidan
af lådan är anbragt ett slags lås liksom på er
portemonnaie, ert cigarrfodral, ert svafvelsticks-
etui . .. Ni trycker på en fjeder, locket sprin-
ger upp, ni tager en Espana, slår igen locket
och sätter er på divanen att prisa den okände
mensklighetens välgörare som gjort uppfinningen,
hrr Hellgren komp. som här infört den, och
mamsell Ida Lundvall (Storkyrkobrinken n:o 16).
som först lärt er känna den. N. N.