Den hemlighetsfulla skatten, Reman af Paul Föval. (Forts. fr. föreg, 1r.) Hvad vi kalla vägen i brist på någon an nan passande benämning, liknade icke alls (vi iro skyldiga våra läsare denna upplysning) våra stora landsvägar i Europa. Det var visserligen temligen mycket arbete nedlagt på densamina, då man tar i betraktande dess längd och alla de svårigheter, som måste öfvervinnas för att åstadkomma en landsväg i en alldeles vild trakt; men ingenting sammanhöll den massa jord sowm blifvit sammanlörd, och den största mödan hade synbarligen skogens fällande kostat. Der i trakten växer allting mycket fort. Öfverallt der en trädstubbe håndelsevis blifvit glömd under den påförda jorden, spirade telningar upp på vägen och de frön, vinden medfört, törvandlade långa sträckor af densamma till en förhoppningsfull ungskog. Ända hittills, och i synnerhet sedan de belt och hållet förlorat vagnarne ur sigte, hade våra vänner svarare följt de färska spåren efter dessa hn Jandsvägen. Men ett tu tre råkade de i förlägenhet. Vägen skiljde sig åt två håll vid ett uttorkadt träsky kring hvilket de skönaste blommor i ymnighet vexte, Malgache som red i spetsen för de andra, stannade tvärt. Dessa gjorde så med, På detta ställe delade sig spåren, Både på den högra och venstra vägen hade åkdon nyligen framrullat,