Den hemlighetsfulla skatten,
Reman af Paul Föval.
(Forts. fr. föreg, 1r.)
Hvad vi kalla vägen i brist på någon an
nan passande benämning, liknade icke alls (vi
iro skyldiga våra läsare denna upplysning) våra
stora landsvägar i Europa. Det var visserligen
temligen mycket arbete nedlagt på densamina, då
man tar i betraktande dess längd och alla de
svårigheter, som måste öfvervinnas för att åstad-
komma en landsväg i en alldeles vild trakt; men
ingenting sammanhöll den massa jord sowm blif-
vit sammanlörd, och den största mödan hade
synbarligen skogens fällande kostat.
Der i trakten växer allting mycket fort.
Öfverallt der en trädstubbe håndelsevis blifvit
glömd under den påförda jorden, spirade telnin-
gar upp på vägen och de frön, vinden medfört,
törvandlade långa sträckor af densamma till en
förhoppningsfull ungskog.
Ända hittills, och i synnerhet sedan de belt
och hållet förlorat vagnarne ur sigte, hade våra
vänner svarare följt de färska spåren efter dessa
hn Jandsvägen.
Men ett tu tre råkade de i förlägenhet.
Vägen skiljde sig åt två håll vid ett uttorkadt
träsky kring hvilket de skönaste blommor i ym-
nighet vexte, Malgache som red i spetsen för
de andra, stannade tvärt. Dessa gjorde så med,
På detta ställe delade sig spåren, Både
på den högra och venstra vägen hade åkdon ny-
ligen framrullat,