IrERstoSR NR ————— 2— 0 — OO
gå med utvidgniug af sin rörelse, — Vi äro
alla konvalescenter sedan vi lefde för högt i
några år och deraf fingo en indigestion, som
frambragte kriser, hvilka icke ens ännu slutat
Som konvalescenter böra vi också lefva
Häraf följer att det ej bör kunna komma
ifråga vid denna riksdag att öka nägra an-
slag eller besluta några nya företag
Utom den ekonomiska ställningens all-
männa beskaffenhet tala flera andra skäl emot
nya anslag
För dt första kunna nya ordinarie an-
slag svårligen vara nödiga, Civila och mili-
tära embets- och tjenstemän hafva vid de sed-
naste riksdagarne erhållit förhöjning å sina
löner med afseende på dåvarande dur tid,
och som dyrheten i många hänseenden blifvit
minskad kan det desto mindre komma i fråga
att bevilja några ytterligare tillökningar åt dem
Till armeen och flottan behöfves lika litet nya
anslag nu, då det just är fråga om att införa
nya organisationer, hvilka först framdeles kun-
na genomföras, och då tämplighetan af den
ena eller andra materielen är alldeles oaf-
gjord
För det andra kunna nya extraordina-
rie anslag icke beviljas till allmänna arbeten
(annat än för att fullborda redan påbörjade),
emedan dermed skulle motarbetas hela landets
sträfvan att bringa tillverkningspris och för-
säljningspris i behörigt förhållande till hvar-
andra. Det är den öfverdrifna mångden ar-
beten utaf stor omfattning för stitens, för
kommunens och för enskilda behofs 1 ning
som onaturligt dragit arbetskrafter från jord-
bruk och näringar. Att fortsätta de gamla
arbetona och derjemte företaga nya vore
att ännu längre bibehålla dagsverkspriserna
vid en sådan höjd att jordbrukaren rentaf
förlorar ju mera jord han brukar och att öf-
riga näringsidkare måste inskränka sin verk-
samhet.
För det tredje kan det icke vara skili
att en representation, som ligger i själtåget
och snart skall lemna rum för en aunan, i sina
sista andetag b nder hän terna på sin efterträ-
dare. Dec vore lika orätt som om en afträ-
dande inspektor straxt före sin flyttning skulle
uppgöra kontrakt för egendomens räkning om
byggnader och arbeten, hvilka den nye inspek-
toren måhända icke ansåge nödiga, eller åt-
minstone ville göra på annat sätt.
Emellertid kan det finnas och lärer nog
visa sig cgennyttor hvilka just vilji passa på
medan de gamla! stånden lefva att intrigera
fram oris-intressen, just emedan de förtvifla
om att sådant skall lika lätt lyckas hos den
nya representationen. Det är notdessa egen-
nyttor, man här ofvan velat i tiil erinra om:
det allmännas bästa