APR NAM OR HAV RR
Det ligger alltid något sällsamt i åsynen af
förgångna tiders minnen, då de framträda lefvan-
de ibland vår tids oroliga sträfvande och verk.
Det är såsom qvarglömda skuggor cmellan vår-
darna på en kyrkogård, då en ljusnande morgon-
dimma sväfvar öfver nejden. Från det ärofulla
och dock så olyckliga finska krigets minnesdigra
år lefde ännu långe här i staden en veteran, som
tycktes hafva blifvit qvarlemnad för att erinra den
närvarande generationen af svenska krigare om en
annan ära ån stundens och dagens ståt, nemligen
minnets ära. Majoren Axel Reinhold Andersin var
denne man, som uppnått 86 års ålder, då han
slutade sin lefnad härstådes. Han följdes till sin
graf af det regimentes officerare, som han fordom
tillhört, af stadens auktoriteter, lånets höfding och
presidenten i hofråtten jemte Ööfrige framstående
medlemmar af statens och stadens myndigheter.
Men äfven landstinget, som var samladt, uppsköt
sitt sammantråde en timma, för att följa den ål-
drige krigarens liktåg och sålunda bevisa sin akt-
ning för hans minne.
Major Andersin var född 1779 i Pemar,
det prebendepastorat nära Åbo, der Franzen var
pastor. Redan vid 13 års ålder antogs Andersin
och befullmäktigades till mönsterskrifvare vid det
så kallade Drottningens lifregemente. Vid 19 års
ålder tog han artilleriofficersexamen och blef un-
derlöjtnant vid finska artilleriregementet. Han
blef löjtnant 1806. Såsom sådan gjorde han
1808 års fälttåg.
Hans första vapenbragd skedde under Dö-
belns ögon och befäl. Då finska armen befann
sig, under sitt första återtåg, icke långt från Borgo
stad och den tappre major Eek med sin Björne-
borgsbataljon försvarade sig för ett anfall af de
förföljande ryssarne, befann sig Andersin med en
sexpundig kanonafdelning på stället. Den unge
Iöjtnanten kunde icke underlåta, tyckte han, att
från en dertill låmplig plats helsa fienderna med
några skott. Döbeln red till honom och före-
brådde honom att han sköt på allt för långt håll.
I detsamma kom en fiendtlig haubitz, som bort-
ref taket af en närbelågen koja och nedföll i en
bål, som var ämnad att uppmuntra officerarne.
Då fick Andersin befallning att fortsätta elden,
som också underhölls med oförskräckt mod.
Under det sorgligt ryktbara återtåget hade
finska armen hunnit till Österbotten, till Pyhäåjoki,
då der föreföll en strid, i hvilken Ändersin inlade
åra. Det var på de tillfrusna elfvarnas och sjö-
arnas is, som de finska krigarne långsamt tågade
undan fiendens massor uppemot norden. På den
tillfrusna Pyhäjoki å befunno sig ett par af An-
dersins kanoner lemnade utan betäckning, men
han underhöll elden med sin vanliga liflighet, så
att ryssarne icke anade huru farlig hans ställning
var. Öfverste Fleming, chefen för Aboläåns rege-
mente, red personligen ned för att taga Ander-
sins ställning i ögonsigte, då en rysk granat träf-
fade Ööfversten och borttog hans ena ben, så att
han nedföll just på en af kanonerna. Andersin,
utan att afbryta elden, nedbäddade den så svårt
sårade i en släåda och afsånde honom till Brahe-
stad, der han emellertid afled efter den amputa-
tion han måste undergå.
Efter den blodiga affåren vid Pyhåjoki fort-
satte finska armen återtåget till det närbelägna
Sikajoki. Der, också vid den tillfrusna elfven,
vari vändpunkten för fälttåget. Till en början
måste här den så kallade andra fördelningen
; tillbaka, öfver elfven. för att intaga sin I
ställning er. den första och tredje, redan stö-
dö ön eb Hg Deid var det den unga. ar
tillerilöjtnanten, som med tvenne fältstycken så
kraftigt skyddade de återtågande, att de icke
ledo någon förlust. Döbeln, den andra afdelnin-
gens chef, hade nu lärt känna huru de sexpun-
diga kanonerna verkade, och då Sikajoki-segern
såsom ett. glädjebud efter de. många olycksposter-
na genomflög Sverige, borde Andersins namn
dervid icke sakna sin förtjenta utmärkelse.
Då segren vid Revolax några dagar sednare
visade ryssarne, att en ny anda kommit in i fin-
ska håren, blef Andersin kommenderad till San-
dels fördelning, och nu blef hans tapperhet pröf-
vad pånett nytt ssått Utom de strider, i hvilka
hans kanoner deltogo, i de strider som föreföllo
på fasta landet, der Sandels begagnade alla låmp-
liga pass och höjder för att låta den ryska Ööf-
vermakten känna huru mycket det dock kostade
att trånga in i de tusende sjöarnes land, före-
föllo också strider på den öppna sjön, der ka-
nonerna: på båtar, som för tillfället apterades till
ett slags kanonslupar, deltogo i striderna. Det
var på ett af de äåfventyrliga, nattliga anfallen,
som med otrolig tapperhet och under de märk-
vårdigaste svårigheter i de nästan ogenomtrång-
liga strandskogarne utfördes, som Andersin blef
blesserad. Hans tappra deltagande i de krigiska
äfventyren, som väl kunde skildras i drag, lik-
nande jågarens i den nya verldens urskogar, af-
bröts sålunda.
Efter: den sorgliga freden blef Andersin, som
då redan bar guldmedaljen för tapperhet i fält,
utnämnd till kapten och transporterad till Ven-
des ; artilleri. Med detta gjorde han kampagnen
i Tyskland 1813 och 14.
Sedan han 1835 erhållit afsked, ehuru major
1 armn. med kantens mnenean hacsatta han Sig