APR NAM OR HAV RR Det ligger alltid något sällsamt i åsynen af förgångna tiders minnen, då de framträda lefvande ibland vår tids oroliga sträfvande och verk. Det är såsom qvarglömda skuggor cmellan vårdarna på en kyrkogård, då en ljusnande morgondimma sväfvar öfver nejden. Från det ärofulla och dock så olyckliga finska krigets minnesdigra år lefde ännu långe här i staden en veteran, som tycktes hafva blifvit qvarlemnad för att erinra den närvarande generationen af svenska krigare om en annan ära ån stundens och dagens ståt, nemligen minnets ära. Majoren Axel Reinhold Andersin var denne man, som uppnått 86 års ålder, då han slutade sin lefnad härstådes. Han följdes till sin graf af det regimentes officerare, som han fordom tillhört, af stadens auktoriteter, lånets höfding och presidenten i hofråtten jemte Ööfrige framstående medlemmar af statens och stadens myndigheter. Men äfven landstinget, som var samladt, uppsköt sitt sammantråde en timma, för att följa den åldrige krigarens liktåg och sålunda bevisa sin aktning för hans minne. Major Andersin var född 1779 i Pemar, det prebendepastorat nära Åbo, der Franzen var pastor. Redan vid 13 års ålder antogs Andersin och befullmäktigades till mönsterskrifvare vid det så kallade Drottningens lifregemente. Vid 19 års ålder tog han artilleriofficersexamen och blef underlöjtnant vid finska artilleriregementet. Han blef löjtnant 1806. Såsom sådan gjorde han 1808 års fälttåg. Hans första vapenbragd skedde under Döbelns ögon och befäl. Då finska armen befann sig, under sitt första återtåg, icke långt från Borgo stad och den tappre major Eek med sin Björneborgsbataljon försvarade sig för ett anfall af de förföljande ryssarne, befann sig Andersin med en sexpundig kanonafdelning på stället. Den unge Iöjtnanten kunde icke underlåta, tyckte han, att från en dertill låmplig plats helsa fienderna med några skott. Döbeln red till honom och förebrådde honom att han sköt på allt för långt håll. I detsamma kom en fiendtlig haubitz, som bortref taket af en närbelågen koja och nedföll i en bål, som var ämnad att uppmuntra officerarne. Då fick Andersin befallning att fortsätta elden, som också underhölls med oförskräckt mod. Under det sorgligt ryktbara återtåget hade finska armen hunnit till Österbotten, till Pyhäåjoki, då der föreföll en strid, i hvilken Ändersin inlade åra. Det var på de tillfrusna elfvarnas och sjöarnas is, som de finska krigarne långsamt tågade undan fiendens massor uppemot norden. På den tillfrusna Pyhäjoki å befunno sig ett par af Andersins kanoner lemnade utan betäckning, men han underhöll elden med sin vanliga liflighet, så att ryssarne icke anade huru farlig hans ställning var. Öfverste Fleming, chefen för Aboläåns regemente, red personligen ned för att taga Andersins ställning i ögonsigte, då en rysk granat träffade Ööfversten och borttog hans ena ben, så att han nedföll just på en af kanonerna. Andersin, utan att afbryta elden, nedbäddade den så svårt sårade i en släåda och afsånde honom till Brahestad, der han emellertid afled efter den amputation han måste undergå. Efter den blodiga affåren vid Pyhåjoki fortsatte finska armen återtåget till det närbelägna Sikajoki. Der, också vid den tillfrusna elfven, vari vändpunkten för fälttåget. Till en början måste här den så kallade andra fördelningen ; tillbaka, öfver elfven. för att intaga sin I ställning er. den första och tredje, redan stödö ön eb Hg Deid var det den unga. ar tillerilöjtnanten, som med tvenne fältstycken så kraftigt skyddade de återtågande, att de icke ledo någon förlust. Döbeln, den andra afdelningens chef, hade nu lärt känna huru de sexpundiga kanonerna verkade, och då Sikajoki-segern såsom ett. glädjebud efter de. många olycksposterna genomflög Sverige, borde Andersins namn dervid icke sakna sin förtjenta utmärkelse. Då segren vid Revolax några dagar sednare visade ryssarne, att en ny anda kommit in i finska håren, blef Andersin kommenderad till Sandels fördelning, och nu blef hans tapperhet pröfvad pånett nytt ssått Utom de strider, i hvilka hans kanoner deltogo, i de strider som föreföllo på fasta landet, der Sandels begagnade alla låmpliga pass och höjder för att låta den ryska Ööfvermakten känna huru mycket det dock kostade att trånga in i de tusende sjöarnes land, föreföllo också strider på den öppna sjön, der kanonerna: på båtar, som för tillfället apterades till ett slags kanonslupar, deltogo i striderna. Det var på ett af de äåfventyrliga, nattliga anfallen, som med otrolig tapperhet och under de märkvårdigaste svårigheter i de nästan ogenomtrångliga strandskogarne utfördes, som Andersin blef blesserad. Hans tappra deltagande i de krigiska äfventyren, som väl kunde skildras i drag, liknande jågarens i den nya verldens urskogar, afbröts sålunda. Efter: den sorgliga freden blef Andersin, som då redan bar guldmedaljen för tapperhet i fält, utnämnd till kapten och transporterad till Vendes ; artilleri. Med detta gjorde han kampagnen i Tyskland 1813 och 14. Sedan han 1835 erhållit afsked, ehuru major 1 armn. med kantens mnenean hacsatta han Sig