Rättegångs- och polissaker.
Undkommen bedragare.
Från Ulricehamn skrifves: En person, som
kallade sig N. 1. Sjöberg, begärde vid inne-
varande månads början att i Wenersborgs
Enskilda Banks afdelning undfå ett lån på
1000 rdr, men som de personer, hvilka be-
vittnat lånehandlingarne, icke voro kända, af-
slogs lånet. Sökanden återkom, efter att huf-
va fått såsom vittnen å dokumentet 2:ne för
direktionen bekanta personers namn anteck-
nade. Lånet skulle utfallit lördagen den 16
sistl. Sept., derest icke under tiden den för
sökanden förargliga upptäckten blifvit gjord,
att namnen å såväl lånereversal, som hypo-
thek voro falska. Så var dock förhållandet
och följden deraf blef att, när den föregifne Sjö-
berg å Banken tillstädeskom, han öfverlem-
nades åt stadsfiskalen.
Denne förklarade förfalskaren skyldig att
träda i häkte och, åtföljd af en annan hän-
delsevis anträffad person, vandrade fiskalen
med fången ned i riktning åt rådhusfängelset.
Utkomne på gatan lära fiskalen och hans bi-
träde funnit genant att sällskapa med förbry-
taren, som derföre lemnades ett par steg ef-
ter. Fången, som troligen åa sin sida fann
sällskapet mindre angenämt, begagnade till-
fället att smyga sig undan, och alla försök
till hans ertappande eller upptäckande hafva
derefter visat sig fruktlösa.
Från Katrineholm berättas, att
ett bättre fruniimmer midt på ljusa dagen blifvit på
allmänna landsvägen i närheten af Sätra gästgifvare-
gård på ett högst otillständigt sätt öfverfallen af en
jernvägsarbetare. Fruntimret, en rask och modig flicka,
räddade sig, dock med yttersta ansträngning, från den
oförshämde fridstöraren. — Ett statfolk i samma trakt
blef, under det man och hustru voro ute på arbete och
barnen i skolan, bestulet på nästan all sin lilla egendom.
Rån, Thorsdagen den 28 sept. kl.
mellan 8 och 9 på aftonen blef drängen Adolf Fredrik
Renborn straxt utom Skanstull öfverfallen och rånad
samt illa sargad af 2:ne fär honom okända mansperso-
ner, dervid dessa tillgripit såväl hans inpnehafda ur som
äfveu hans plånbok innehållande 25 rdr i åtskilliga sed-
lar. Den i trakten stationerade polisen hörde jemmer-
ropen och skyndade till stället då våldsverkarne redan
tagit till flykten. Den rånade affördes derefter i sans-
löst tillstånd till närmaste fältskiärsstuga, der han blef
förbunden, samt vidare derifrån till Provisotiska sjuk-
huset, der han för närvarande vårdas. Han hade icke
mindre iän 5 ganska betydliga sår ihufvudetefter skarpa
tillhyggen. Spaningar efter våldsverkarne pågå. dock
har ännu ingeu upplysning om dem kunnat vinnas.
Brorskål och knifhusgs
Från Östersund skrifves den 20 dennes: Måndagsqvållen i
förra veckan hade skrifvarenv Selin, som någon tid bi-
trädt på landskansliet härstädes, tillsamans med ett par
andra personer inkonnnit på stadskällaren härstädes,
för intagande af förtäring och dervid sammanträffat med
derstädes förut varande sergeanten Kuylenstjerna Vid
pokulerandet hade Selin föreslagit brorskål med Kuylen-
stjerna, som denne yägrat att ingå på Förargad här-
öfver hade Selin begifvit sig från stället ned på gatan,
dit Kuylenstjerna straxt derefter utsprungit och samman-
träffat med Selin, med hvilken han då, likasom förut
haft ordvexling. Vid återvändandet upp till källarloka-
len hade Kuylenstjerna blifvit tillfogad ett omkring 5
tum långt knifhugg i hufvudet, hvarifrån blodet ström-
made då han inträdde i källarrummen. Med Selin, som
härför hålles häktad, förevar rannsakning sistl. Måndag;
men oaktadt det at vittnesberättelserna blef de närva-
rande fullt klart, att ingen annan än Selin tillfogat
Kuylenstjerna det- antydda såret, nekade han dock en-
ständigt. För ytterligare vittnens hörande uppsköts
målet till annan dag. Sergeant Kuylenstjerna var vid ran-
sakningen närvarande, sä att någon lifsfara synes ej
vara för handen.
o 0 -
Ohyggligt slagsmål Frin Kö-
ping berättas den 29 sept.: Sistlidne onsdag egde vid
Åkerbo häradsrätt ransakning rum rörande den grofva
misshandling som stenhuggaren Jan Erik Jansson den
11 dennes tillfogados af drängen Gustaf Persson från
Raglunda. Samma dag hade på förmiddagen vid råd-
husrätten behandlats ett mål, hvari den förre stämt den
sednare för öfverfallande och slagsmål, hvarigenom
Jansson för en tid blifvit ofärdig i sin ena arm. Målet
afdömdes ej, utan hade de båda parterne på eftermid-
dagen besökt åtskilliga krogar och talats vid om för-
likning, för hvars afslutande de framemot kl. 5 på af-
tonen följdes åt till Gustaf Perssons en half mil från
staden belägna hem. I en skogsbacke närmare detta,
öfver hvilken en genväg ledde, hade de kommit i nä-
gon mindre ordvexling, som lyktades dermed att Gust.
Persson plötsligen tillfogade Jansson ett slag i nacken
med en sten, hvarpå följde flera, och Jansson stupade
omkull, men lyckades åter resa sig och springa undan.
Han upphanns dock snart åter, men kunde i anseende
till den skadade armen ej värja sig, kastades ånyo till
marken och tillfogades med en snusdosa af messing en
förfärlig mängd slag — läkarebetyget uppgifver omkring
50 blodviten och sårnader — kring pannan och hufvu-
det. Jansson svimmade af, och när han kom åter till
sans, var Gustaf Persson återgången till staden, hvarpå
Jansson släpade sig fram mot vägen och blef der an-
träffad af beskedliga menniskor, som hjelpte honom in
till staden, der han genast erhöll läkarehjelp. Gustaf
Persson hade då åter begifvit sig hem, men blef redan
samma afton arresterad och erkände efter några dagar
sitt brott, som bar vittne om en nästan oerhörd vildhet
och råhet, hvartill han äfven-förut gjort sig känd. Till
följe at egen: bekännelse och vittnens injyg dömdes
Gustaf Persson för sitt fridsbrott till 5 års och 12 da-
gars straffarbete, hvarförutan han skulle erlägga till
Jan Erlk Jansson i äskad ersättning i ett för allt 120
rår rmt samt ersätta vittnena. Det var nästan ett un-
derverk att ett mord ej här blef begånget, och den au-
klagade vidhöll enständigt att hans afsigt ej var att
mörda, utan var det endast sinnet som kom på honom
och som vållade att han ej visste hvad han gjorde.
Ursprungligen var ock här bränvinet det ondas upphof,