NV VT SSSCECIIESERRS — Syftet age rei
hans uppmärksamhet; men han vände mig tort-
farande ryggen.
Och vinden förde oupphörligen till mig
ljudet af Nannettes visa!
Hvad ville jag emellertid göra? För att
upphinna denne man, skulle jag ha velat gifva
tre jumfrur af mitt eget blod. I hvad ända-
mål? Nannon hade ju för flera år tillbaka
lemnat Bretagne. Alla menniskor i Auray-
trakten känna otvifvelaktigt till denna visa.
Utmattad af ansträngning och badande af
svctt, kastade jag mig ned i gräset, när vag-
nen försvann ur min åsyn bakom första landt-
höjd. Utan att uppnå vagnen hade jag för-
gäfves förföljt den två franska mil.
I det ögoublick, då jag var nära att för-
lora Bretagnarens stora hatt ur sigte, såg jag
en rökhvirfvel uppstga öfver haus hufvud.
Han hade tändt eld på sin pipa med en pap-
perstuss.
Jag stanvade ett ögonblick för att hemta
andan och ströstade mig med följande ord:
hvad ha de för gemenskap med hvarandra?
En provinsdrögt, som ej är hans egen, ver-
serna cf en visa, som är i hvar mans mun
på tio mils omkrets.
Det oaktadt kände jag mig ej lugnad.
Min själ tyranniserades af en enda tanke. Jag
trodde att Bretagnaren skulle kunna ge mig
några upplysningar om Nannette,
Efter några minuters hvita steg jag lik-
väl upp och förtsatte min väg sant försökte
medelst risonnemanger återvinna mitt lugn.
Jag led ingalunda brist på förnuftsskiäl, och
jag hade stor anledning att anklaga mig för
dårskap. Det är också er tanke, ni som äro