stattorpare, som egnat sitt lif och sina krafte; åt landtpatronernas tjenst, de äta i sanning bedröfvelsens bröd och dricka lidandets dryck Den skäppa som blifver dem tillmätt för deras arbete räcker knappt för dagens behof; för sin veckopenning köpa de den svenska olddrycken och dränka deri tanken på framtide Jag inträdde en dag ien af dossa usla hyddor; egaren förtviflande om att kunna underhålla de sina, hade rymt och lemnat hustrun, med ett par trasiga och utmärglade sexoch åttaåringar samt ett nyfödt barn på armen, att sköta sig bäst hon kunde. Den olyckliga låg på en bädd af halm och hade under de scnaste fjorton dagarne icka ålujulit någon annan föda än litet sur mjölk och några svampar, som godsegarens fru tillskickat heone. Göda sig då patronerna af sina underbafvandes svett och blod? Ack nej, de äro sjelfva fattiga och skuldsatta: nedtryckta af skattebördor och afså och plantera de utan hopp om synnerlig förkofran så länge knekten och båtsmannen, fogden och presten taga hvar sin fjerdepart af deras gyllene skördar. I riksförsamlingen öfverröstas deras talan af löntagareintresset, som blir mäktigare med hvarje dag; i kyrkan predikar presten undergifvenhet för det jordiska förtrycket, hänvisande på befrielsen och lönen efter döden, och i begrafningshuset talar han tröstefulla ord till enkan efter den döde, medan hans biträde bortför hennes enda ko till betalning för jordfästningen. Tidnivgarne berätta litet emellan om frikostiga gåfvor af penningar, kläder och ved, hvårmed deu kungliga familjens medlemmar till firande af någon för densamma glad dag söka i någon mån lindra nöden i deras närmaste grannskap; följetongen upptager rörande historier om dtiktade lidanden och olyckor; men hvad tidningarne ej veta och ej omtala är den samvetsgranne skatteindrifvarens strid mellan sin pligt och sitt hjerta, då han vid restauticrnas upptagande går att åt sköflingen öfverlemna skattebondens fattiga bo, och slites med backstugusittarens hustru om silfverringen på hennes finger och den sista kudden i hennes barns vagga. När ständerförsamlingen går att votera öfver civillistans ersättning för kostnaden för de engelska och ryska furstebesöken, månne den då skall egna en tanke åt det upprörande och förhatliga sättet för dessa medels hopbringande till faststäldt belopp: