ostvind hefordrade lågornas spridande åt beg-
ge sidorna. Då nästan alla hus i denna del
af staden äro uppförda af trä, tilltog elden
med stor våldsamhet, så att nästan hela ga-
tan på en gång stod i ljusan låga. På min-
dre än en timma hade lågorna nått ända upp
till höjden af den sluttande brinken, som sträc-
ker sig fram till Porten (en stor offentlig
byggnad.) Då inträdde en omkastning i viu-
dens riktning, som gjorde att lågorna gingo
nedanom nämnde byggnad och antände de fle-
sta husen i dess närhet. Härifrån vältade
sig eldhafvet till Ziloglau, Toauk-Baza och
Demir-karpou, förtärande hus, brunnar, mo-
skeer och allt, som det träffade på sin väg.
Nästan alla militära och civila auktoriteter
skyndade till ödelöggelsens skådeplats då mor-
gongryningen inträdde, men alla försök att
dämpa lågorna syntes vara omöjliga. De då:
liga släckningsredskaperna, omkring 100 spru-
tor, som dirigerades af en hel armö af släck-
ningsmanskap, kunde lika så gerna ha börjat
operera mot Etnas eldsprutande krater; de
skulle ha varit utan nytta till och med om
riklig vattentillgång funnits, något som ej var
fallet. Det ena huset efter det andra ned-
refs för att hejda eldens framsteg och beröfva
den all näring, men ingenting hjelpte. Ännu
medan vi skrifva detta, kl. 7 på aftonen den
5 HNept., rasar elden med oförminskad kraft;
dock har genom en ny kastning i vinden el-
den elden nu gått öfver till nordliga sidan af
Hippodromen. Efter ett hastigt öfverslag ha
hittills 1,500 hus blifvit förstörda och 8—10
moskcr. Hela skadan kan ännu ej beräknas.
Ännu har man ej hört, att något menniskolif
blifvit spildt.
ve