framåts kridande värre än vissa gamla adelsmän emot
representationsförslaget. Man föll på den idben att
binda henne efter en åkarkärra. Hästen drog, kon
följde med och folkbopen jublade — men när kon
hann så långt att hon fick se Mynttorget, stannade
bon och satte frambenen bastant i gatan — och sk
stannade hösten med och orkade ej få henne ur fläc-
ken. Huru det slutligen lyckades att få bort kon vet
vår referent icke, men borta är hon — ty hon står
icke qvar på Riddarhustorget. j
Corollariurm: Alven det envisaste motstånd kar
öfvervinnas.
BPolistöjtnanfen. Ordningen bland
polispersonalen i Adolf Fredriks-trakten är nog så
god som i någon annan, — och öfverhufvud är n
den lydande polisen bättre än både polismästaren och
sjelfva institutionen, — men det finnes också i Adolf
Fredriks-trakten en frivillig underchef, som med nit
arbetar på att hålla truppen varm. Denna underchef
företer två egenbeter: den ena att göra tjenst utan
lön, den andra att vara fruntimmer. Det är en f—
20 års flicka med fördelaktigt utseende. Gud vet
hvaraf det kommer sig, men hon bar synnerligt fästat
sig vid polisen. Med dess öfver- och unpderkonstaplar
sällskapar hon helst. Till och med om nätterna öf-
verraskar bon dem ofta på deras pass. Hon kar för-
skaffat sig en signalpipa och ibland roar hon sig med
att blåsa ihop några stycken — agftersom de inte ha
annat att görar, ursäktar bon sig, Hon tituleras all-
männeligen för polislöjtnanten.