Article Image
RSS OBUSSE LIMYrlas tlantetnof och a dem petyllt olja, såvida denna person kan före målets afgörande anträffas, äiårvelt från Höpenlanra. Den 17 sept. Från Dagens Nyheters korrespondent.) Sparare än jag trodde sänder jag några rader till er tidning och det till och med från det glada köpenbamna, dit de senaste stormarne i min reselystna själ fört mig. Ännu är väl denna hufvudstad, den gästvänliga och konstnärliga perlan på Seeland, Nordens Athen, om ock ej i så hög konstnärlig mening, som fordom; ty de hugg, som sårat det danska stamträdet under de sista politiska trakthuggningarne, ha menligt inverkat i alla rikiningar. Konstens och litteraturens tempeidömer ha, ärven de, fatt vidkäunas svåra remnor och visa sig på långt när cj su skimrande som förr, då från deras kornicher långt utöfver Europa glänste namu, sådana som Thorvaldsen, Oelenschliger, Örsted, Heiberg, Nilsen, Wioche, Kirkegaard, Eschricht, Kuhlau un H. 7) Men ännu finnes mycket stort qvar hinsidan sundet, och änuu tror lyckligtvis det danska folket på ett politiskt lif efter detta. Eit vackert bevis för deuna tro är bland ävuät Nordschlesvigarnes besök härstädes i början af månaden, en så inflytelserik hindelse, alt jag ännu så lång tid derefter måste dröja vid den några ögonblick. Svårl är det att säga, huru många tusental menniskor, som på fostidagen utströmmade till Dyrshaven; men man kan förestölla sig hvilken angenlig menniskoström, som der böljade, när jag säger, avt 700 personer hvarje fjerdedels timma afgingo under förmiddagen på jeroväg: lägg dertill alla dem, som färdades dit på ångbåtar, omnibusvagnar samt enskildta fordon. Och likväl ingen berusad, om ej af dagens fröjd, inga slagsmål af artillerister, tygstatsgubbar eller gardesofficerare, inga polisbattonger lyftade mot fredliga landsmän, knapt en svordom! Dryckenskapslasten är en utväxt på samhället, som mer tillhör norra poleirkeln och ej tycks tåla vid ett varmare klimat. I Italien, Spanien och södra Frankrike är en fyllhund nästan en omöjlighet. I södra Tyskland och norra Frankrike nn sällsynthet, i England, Sverge—Norge en hvardaglighet, i Ryssland (det egentliga, norra) en nödvändighet; komma vi så långt upp i norr, som till lapparne och andra tschudiska folkstammar blir bachusdyrk: pv nästan en religiös kult; detta med afseende å danskarnes företräde mot nordligare länder i nykterhot, nu åter Gill Dyrehaven. Det stora festtältet, som skulle utrymma främlingarne och deras värdar, lemnade plats för 4,600 sittande persouer. Orla Lehman höll festtalet, som dock i anseende till dåliga akustiska förhållanden och trots talarens fördelaktiga stämma, af få, kvapt af någon, kunde höras. Dertill bidrog ock de aflägset sittandes sorl, som snart fick förstärkning af dem, som sutto talaren närmare, när desse förnummo, utt icke ens de kunde uppfatta vågonting. Munterbeten tilltog, musiken kom ur konscpterng, med ett ord, oredan vid matborden blef snart en bild i smått af den danska politiska oredan vid rådsbordet i stort. Do goda Schlesvigarna hade ock i brädskan blifvit osystematiskt nog ingvarterade. Så hade den celebra fra Hoiberg tecknat sig för tvenne damer til gäster, men fått sig tilldelad en fet, rödbrusig slagtare. Monrad hade begärt ire herrar, men fick tveune bondjäntor. En hr S., Köpenbamus förnämsta lejon bland ungkarlar, hede tecknat sig för sex herrar, men — Held eller Uheld! jag vet ej hur jag bör benämna det — fick sex damer. Köpenhamnaren är ikväll ej så lätt förlägen, han besyv.iras minåre ip mången af rangskillnad, på hvars, al tiden anfrätta murar, han redan börjat sitt demoleringsarbete. Dagen derpå såg man således fru Heiberg, stödd på sin oxhandlares starka arm och den originelle Monrad med sina tvenne bondflickor. För sådana piger, som Norra Schlesvigs, behöfver den bildade mannen, som för dem under armen, ejheller hlygas äfven om han varit styrman på statsskeppet under de svåra stormar, Bom rådde när Danmark föll. Att det danska folkot eger en intelligens som står öfver flera andra nationers, är erkändt; detta allmänna vetsude har här trängt in i alla klasser och amalgamiserat bättre och sämre folkt med hvarandra. Härtill bidraga i visendtlig mån de många föreningar, som Köpenhamn eger. Vi nämna här Rimestads Legion (arbetarföreningen af år 1860) med öfver tusen ledamöter, deraf hälften äro handiverkare, städade, bildade män, inför hvilka man kan tala i populära föredrag, om konst och vetenskap, med säkerhet, att at dem försrås och uppskattas. Studentföreningen är en bland de äldsta och räknar naturligtvis inom sig de flesta talangerna. Sådane förmågor, som Ploug, Goldschmidt, Montzius, KE. Schack ma JA TIL ARA OT. oro IR svd AAA AA VA

22 september 1865, sida 3

Thumbnail