smak än han, då han verkställde denna ope-
ration.
Under vägen ifrån det mellersta bordet
till dörren utdelade han helt oförmärkt några
vackra slag, men, så knapp tiden än var, hann
han likväl hviska i Malgaches öra, att hun ej
fått någon smak för dylika äfventyr.
Då våra vänner nådde dörren, som ledde
till de andra töälten, kommo de som utifrån
medförde facklor till stället och blandade sig
med de andra, under det de sökte få reda på
orgaken till oväsendet. Ett ögonblicks efter-
spaning följde nu, emedan den racande Jona-
than, fastän öfverhöljd af sår, med skallande
stämma ropade:
— Omringa dem, klös ut ögonen på dem,
stek dem lefvandel
- Till häst! befalide på samma gåog
Robert.
— Till Monaco! Framåt! Än musiken
då!...
Malgache höjde ett ursinnigt stridsrop.
Roger sade ingenting.
När våra fyra vänner, drypande af svet
och Blod, framkommo till stallet, betraktade
de hvarandra. Ända upp till armbågen voro
de nedsölade af blod.
De inträdde och den tunga porten till-
slöt sig cofter dem. Deras första rörelse var
att kasta sig i hvarandres armar. Ingen af
dem var sårad; de hade endast erhållit några
obetydliga skrämor. Dylika källarbataljer i
Amerika och Australien göra oftast mera ovä-
ser än skada.
Man kan ej röra sig obehindradt, man