Gula fågeln inträdde nu i källarsalen och nalkades spelbordet. Han hviskade något åt mäklaren och Rowley, hvilka med synbar motsträfvighet lemnade spelet och följde honom, Ett hviskande samtal började emellan dessa begge män och bröderna Smith, som väntat dem utanför tältet. De trodde sig ensamma; men bakom stammen af ett fäldt buxbomträd, som tjenade det yttersta tältet till tältstång, låg en gråaktig massa orörlig som ett lik. Bröderna Smith utdelade sina order, betalade och drogo sig tillbaka. Rowley och mäklaren begåfvo sig åter in i tältet, yttrande: — Hvad de der arma satarne angår är det ej fråga om knutna näfvar, utan blott om några näsknippar. Näst Rowley var mäklaren lägerstillets fruktansvärdaste boxare. Så snart de försvunnit började den ofvannämnda gråaktiga massan röra sig och Grelot reste sig upp. — Nu ska man få någonting att skratta åt, mumlade han för sig sjelf. Och han återvände till sin mat. Rowley och mäklaren gingo för att utföra sitt uppdrag icke synnerligen diplomatiskt tillväga. De skyndade sig att återtaga det afbrutna spelet. Så snart de inkommo, ropade de högt på Gula fågeln; och då han pekade på Morvaix och Miguel, som änou sutto qvar vid bordet, frågade Rowley tvärt: — Min kära värd, tycker ni det är pus