Gula fågeln inträdde nu i källarsalen och
nalkades spelbordet. Han hviskade något åt
mäklaren och Rowley, hvilka med synbar
motsträfvighet lemnade spelet och följde ho-
nom, Ett hviskande samtal började emellan
dessa begge män och bröderna Smith, som vän-
tat dem utanför tältet. De trodde sig ensam-
ma; men bakom stammen af ett fäldt buxbom-
träd, som tjenade det yttersta tältet till tält-
stång, låg en gråaktig massa orörlig som ett
lik.
Bröderna Smith utdelade sina order, be-
talade och drogo sig tillbaka. Rowley och
mäklaren begåfvo sig åter in i tältet, ytt-
rande:
— Hvad de der arma satarne angår är
det ej fråga om knutna näfvar, utan blott om
några näsknippar.
Näst Rowley var mäklaren lägerstillets
fruktansvärdaste boxare.
Så snart de försvunnit började den of-
vannämnda gråaktiga massan röra sig och Gre-
lot reste sig upp.
— Nu ska man få någonting att skratta
åt, mumlade han för sig sjelf.
Och han återvände till sin mat.
Rowley och mäklaren gingo för att ut-
föra sitt uppdrag icke synnerligen diplomatiskt
tillväga. De skyndade sig att återtaga det
afbrutna spelet.
Så snart de inkommo, ropade de högt på
Gula fågeln; och då han pekade på Morvaix
och Miguel, som änou sutto qvar vid bordet,
frågade Rowley tvärt:
— Min kära värd, tycker ni det är pus-