Amalie Laurenee.
På något sätt skola de tagas — tänkte alla
ryssare sjelfherrskare och sände ut en väldig flot-
ta pansarskepp och monitorer för attintaga Stock-
holm, ja det vill säga, intaga Stockholmarne
till sin fördel; men hur det än valsades, skjöts,
spelades och hurrades, så sågo Stockholmarne
alldeles för glada ut när fiottan vände dem
ryggen, aktern ville jag säga. Detta förargade
den artige czaren och i hast sammankallades
rådet; den ena rådde att skicka 40,000 man
landttrupper öfver till Stockholm, för att göra
gin komplimang, den andra att fiottan skulle
vända tillbaka och gå upp ända till Stock-
holm, der monitorerna för artighets skull bor-
de sänkas; men icko ett enda råd vann nåd
inför czarens öra. Dyster och sluten stängde
ezaren in sig i sin kammare och började fun-
dera, hvilket hade till följd, att dagen derpå
kom en ukas ned till Alhambra i Köpenhamn,
med order till ryska dansösen Amalie Lau-
rence, att ögonblickligen begifva sig till Stock-
holm.
Hon kom, man såg, hon segrade — i lör-
dags afton. Berns salong, som förut stått
temligen öde, var öfverfylld af en publik, som
just icke tycktes vara välvilligt stämd att döm-
ma af den envisa tystnad, som hvarken sån-
garen eller sångerskan förmådde bryta. (Un-
ter uns må herr Berns få veta att det är den
höga entråen, som fördystrar de flestas sinnen
vid entr6en.) Som sagdt, salongen var fylld,
men bifallet ringa. Damerna Ninon och An-
toinette Fabieux piruetterade till och med för-
gäfves. Ändtligen utvisar programmet n:o 9
La belle jardinidre, stort solo dansas af dem.
Amalie Laurence. Nu kommer ryskan! hvi-
skades öfverallt i salen och alla rysshatare
vände bort ögonen. — Se der är hon! sväf-
vande och lätt på foten. Hon tar buketter
ur sin blomsterkorg, kysser dem och kastar
dem ut ibland ungherrarna, som nappas om
dem. En ganska god början minsann! 8e
hvilka rörelser — och hvilka ben: Ryssha-
tarne måste också se dit, bara för att kunna
få rynka på näsa och mun gubevars; men
se! rynkorna försvinna fört ett belåtet leende,
hatet exploderar och går upp i en skallande
applåd.
Den czaren, den czaren! han är verkli-
gen menniskokännare, framförallt Stockholms-
kännare! Hans funderingar ha slagit in till
punkt och pricka, ty hvad monitorerna icke
förmådde åstadkomma med sin imponerande
storhet det gör nu Amalie Laurence — med
sina ben,
Då vår tids historia engång skrifves skall
pmamnet Amalie Laurence stråla högt öfver alla
andra, ty våra efterkommande skola med tack-
samhet minnas henne som släckte nationalha-
tetes brand i våra hjertan. -—s0n.