förståndiga befallningar; men man må icke
förtänka det stackars folket att det icke kan
verkställa ett tjog olika och stridande befall-
ningar på samma gång. Nu bryta lågorna fram
och slå i höjden, kastande sig med vinden
mot kringliggande hus.
Kanske skulle någon tro att våra ut-
märkta eldsläckningskårer nu hissa upp brand-
segel för att skydda de hotade husen?
Hur kan man så misskänna dem? Obe-
höriga och tjenstviilliga personer få sköta om
att med vattenpytsar och ämbar försvara den
hotade byggnaden mot elden bäst de kunna,
och det visade sig i Ottergrenska huset, att
det verkligen finns hjelpsamt och raskt folk,
som ändock icke höra till den sedan gammalt
kända allt förstörande frivilliga räddnings-
kåren.
När de antända husen brunnit allt hvad
brinnas kan, tystnar vårt utmärkta eldsläck-
ningsviäsen så småningom, och nu sägs det att
man är herre öfver elden.
Med stolthet kan man sedan betrakta det
makalösa eldsläckningsarbetet och säga: —
Detta hafva Stockholms stads eldsläcknings-
anstalter åstadkommit! —son.
sr 2