Bref från Södermanland.
Skarpskylftesaken vinner lyckligt-
vis med hvarje dag allt större terräng inom vårt fo-
sterland, men armeer framtrollas ej med ett blott
vvardev, och våra frivilliga ha i allmänhet ingen an-
nan tid: för vapenofning än på den dag, som eljest är
anslagen till gudstjenst och till — hvila, hvilket a!
de förnumstiga torde ibågkommas. Ett sätt att föra
saken framåt sär obestridligen de i år ofta före-
tagna besöken kårerna: emellan. - Förra söndagen
gjorde skarpskyttarne från Flen ett sådant besök hos
sina kamrater i Sköldinge. Kl. 9 på förmiddagen
sammanträffade båda kårerna på bangården vid Walla,
och under det höga hvalfvet uti naturens för hvar och
en tillgängliga tempel hölls först korum, hvarefter
truppen aftågade tilv en närbelägen slätt för öfning al
kompaniexercis m. m,, under beläl af öfverbefälhbaf-
varen kapten Bogman. När rasttimman var inne kom-
menderades . ;framåt marsch till en närbelägen, för
tillfället löfklädd tegelladaj der en tarflig måltid a!
Sköldingarne var anordnad, och hvari den rykande
potatisgrytan utgjorde förnämsta. anrättningen. Hem-
marschen företogs först emot aftonen; kåren uppställ-
des åter på bangården till korum, ett lefve konung
och fädernesland höjdes, och truppen upplöstes.
Hvilket bandtag skarpskyttesaken äfven räcker åt
bemödandet till inbördes förbrödring är lätt att fatta.
Förr när ungdomen, ofta något epprymd, från skiljda
socknar sammanstötte en söndagsafton, var ej sällsynt
att slagsmål och gräl dem emellan appkom med alla
dess följder. Nu ha vi lyckligtvis inslagit en bättre
bana; och de fridens mäns, hvilka inom sina försäm-
lingar ännu sakna skarpskyttar, torde inom kort ej
kunna räkna denna letargi som en — heder 1?