Bref från Södermanland. Skarpskylftesaken vinner lyckligtvis med hvarje dag allt större terräng inom vårt fosterland, men armeer framtrollas ej med ett blott vvardev, och våra frivilliga ha i allmänhet ingen annan tid: för vapenofning än på den dag, som eljest är anslagen till gudstjenst och till — hvila, hvilket a! de förnumstiga torde ibågkommas. Ett sätt att föra saken framåt sär obestridligen de i år ofta företagna besöken kårerna: emellan. Förra söndagen gjorde skarpskyttarne från Flen ett sådant besök hos sina kamrater i Sköldinge. Kl. 9 på förmiddagen sammanträffade båda kårerna på bangården vid Walla, och under det höga hvalfvet uti naturens för hvar och en tillgängliga tempel hölls först korum, hvarefter truppen aftågade tilv en närbelägen slätt för öfning al kompaniexercis m. m,, under beläl af öfverbefälhbafvaren kapten Bogman. När rasttimman var inne kommenderades . ;framåt marsch till en närbelägen, för tillfället löfklädd tegelladaj der en tarflig måltid a! Sköldingarne var anordnad, och hvari den rykande potatisgrytan utgjorde förnämsta. anrättningen. Hemmarschen företogs först emot aftonen; kåren uppställdes åter på bangården till korum, ett lefve konung och fädernesland höjdes, och truppen upplöstes. Hvilket bandtag skarpskyttesaken äfven räcker åt bemödandet till inbördes förbrödring är lätt att fatta. Förr när ungdomen, ofta något epprymd, från skiljda socknar sammanstötte en söndagsafton, var ej sällsynt att slagsmål och gräl dem emellan appkom med alla dess följder. Nu ha vi lyckligtvis inslagit en bättre bana; och de fridens mäns, hvilka inom sina försämlingar ännu sakna skarpskyttar, torde inom kort ej kunna räkna denna letargi som en — heder 1?