sättas i främsta rummet såsom mera öfver-
ensstämmande med rätta förhållandet.
I samma tonart, ingalunda främmande för
hvad man fått höra på Riddarhuset och kan
se i dess protokoller, är den följande punkten,
att tyngden af obehaget att medverka till
representationsförslagets förkastande, bör bä-
ras lätt i jemförelse med förebråelsen att
hafva bidragit till omhvälfningen af ett stats-
skick, som utgör den enda säkra garantien
för konungamaktens och dess trognaste bunds-
förvandts, Adelns, framtida bestånd.
Man har kanske något vidlyftigt ansctt
sig böra genomgå alla hufvndsatserna i cirku-
läret, för att kunna tydligt visa att det icke
innefattar någonting annat, än just det som
utgör kärnan i den gamla konservatismens och
den sig såkallande historiska skolans pro-
gram emot tidsandan,
Men äfven uti de i år utgifna brochy-
rerna emot representationsförslaget skall, om
man granskar dem punkt för punkt, grund-
meningen befinnas vara densamma som i cir-
kuläret, blott med den skilnaden, att det sed-
vare är mera uppriktigt. Ty författarne till
dessa brochyrer erkänna visserligen, att det
närvarande representationssättet behöfde för-
ändras: — de vidgå sjelfskrifvenhetens olämp-
lighet; men månne de på något enda ställe
erkännt orättvisan deraf att två klasser, som,
qvinnor och barn inberäknade, tillsammans
knvapt utgöra mer än ;4,-del af landets be-
folkning, och hvars flertal består af löntagare,
likväl skola hafva hälften i den beskattnings-
makt som bestämmer om lönerna och beskatt-
ningen?
Enhvar som läser cirkuläret inser genast,
att det ifrån början till slut innehåller endast
påståenden om sådant som skulle behöfva bevi-
sas; men det är ingenting ovanligt, utan fast-
mer en nödvändighet att dristigt gå på med
sådana, då man saknar verkliga skäl och ändå
vill behålla öfverhanden.
Det finnes icke heller något uti innehål-
let som ger ledning att misstänka, att det
icke utgått ifrån en verklig öfvertygelse. Och
visar det sig icke ofta att denna är varmast
hos dem som till ytterlighet vilja förfäkta fö-
zeträdes- och uteslutande rättigheter eller som
träda upp för bevarande af den såkallade gamla
goda tidens inrittningar emot alla nyheter.
Sådant har förhållandet tvärtom alltid varit.
Sjelfve den gamle Riddaren Don Quichotte af
La Mancha var en mycket hederlig man, och
Don Ranudo de Colibrados, om hvilken man
läser i Holbergs Danske Skueplads, var lif-
vad af en religiös öfvertygelse om adelskapets
nödvändighet såsom ett vilkor för samhällets
bestånd. Sådana typer representera naturligt-
vis ytterligheterna, men det är dock intet
tvifvel om att en del ledamöter af adeln här-
städes ännu finnas, hos hvilka hela det före-
ställningssätt som framträder i cirkuläret ut-
gör en religion, hvars dogmatik på ett talan-
de sätt framträder i ifrågavarande cirkulär;
icke heller ligger det något oerhördt i den
tanken, att de som lefva i dessa föreställnin-
gar, hvilka man i Tyskland karakteriserat med
namnet junkerdöme, ause såsom något vanhe-
derligt, som det också i sjelfva verket icke
är, att uppköpa Riddarhusfullmakter för att
hafva till disposition åt sina anhingare vid
omröstningen.
Adelsman som ämnar rösta
för det kungliga represen-
tationsförslaget.