mms vudet tätt intill väggen. Roger deremot reste sig till hälften upp och sade: — Hör på bara! Nu dröjer det inte länge, förrän solen går upp. Ett skott smällde, och den gamla spegeln, som prydde eldstaden i rummet, splittrades ögonblickligt i tusen bitar. Den hade blifvit träffad af en kula, som i förbifarten krossat en fönsterruta. Snabbare än blixten störtade sig Mornaix öfver Roger och kastade omkull honom på golfvet. Det var i grefvens tid denna manöver utfördes. Två andra skott dåvade nästan samtidigt. Lampan slogs i kras, och Tryggstödet på den stol, hvarpå Roger suttit, gick i stycken. Straxt derefter blef buller och rörelse i trädgården. Hunden Turk tjöt, man hvisslade och sprang; från långt håll hördes Malgache med hög röst ropa: — Hitåt ! Emellertid rådde ett halfdunkel i kammaren, der de båda barndomsvännerna voro; ty naturligtvis hade lampan slocknat och ännu var det icke fullt ljust ute. Besynnerligt var, att Naranja icke ropade på Robert; det såg nästan ut som om hon sof i ro, oaktadt det plötsliga bullret och skotten. Mornaix fattade sin studsare och sprang till dörren. Innan han gick ut, sade han: — Stanna qvar här! Lemna icke rummet under någon förevändning. Kom ihåg, du har den ansvarsfullaste posten! Derpå rusade han utför trappan. Roger hörde ljudet af steg, som alltmer och mer aflägsnade sig. Tuppar golo gäckande