att få tala vid portvakten för att få hans sa-
ker hemtade. När den sistnämde kom upp,
skyndade jag att säga till honom: Bär detta
bref på posten, jag går i alla fall förbi jern-
banstationen och kan då sjelf medtaga herrns
saker.
Sålunda var nu ryssen ingvarterad i ho-
tellet, utan att vi hade väckt det minsta upp-
seende. På aftonen kom jag tillbaka för att
aflösa den andre agenten, som under tiden ha-
de bevakat honom. Jag bestälde vatten, soc-
ker, citroner, rhom och is för att framkalla
en gladare sinnesstämning och försökte sedan
alla öfvertalningens medel för att öfvertyga
min fånge om det omoraliska och gagnlösa i
hans förehafvande, men förgäfves; jag hade
icke ens kunnat förmå honom att uppgifva sin
kamrats namn, när jag den följande morgonen
1 min ordning blef afiöst.
Faran var således ännu blott till hälften
undanröjd, och vi måste taga våra mått och
steg med afseende på den andre officern, hvil-
ken vi hittills icke hade lyckats få reda rå.
Det enda medel, som syntes .oss ännu kunna
leda till målet, var att bevaka Frankfurt --
Königsberger-bangården. Vi uppstälde der tio
af våra landsmän och några man af Berliner-
polisen, som stodo i vår sold, och framemot
aftonen gick jag sjelf dit för att inspektera
vakterna, försedd med mitt stora, blå paraply,
som städse gaf mig ett allt annat än misstänkt
utseende. Jag gick af och an i väntsalarne,
liksom om jag varit en af de många resande,
som här pläga infinna sig hela timmen före
tågets afgång, och var just inbegripen i ett
samtal med engelske vicekonsuln, hvilken ha-
de igenkänt mig, när vår man infann sig. I
ett ögonblick var det öfverenskomna tecknet
gifvet, den medsammansyvurne öfvermannad
och kastad i en vagn. Medan detta försig-
gick, hörde jag huru en portvakt sade till en
annan: Den der har allt försummat att be-
tala sin räkning! Jag satte mig upp i vag-
nen bredvid ryssen, som mitt folk hade bun-
dit, och uttog för säkerhets skull skotten ur
den sexdubbla revolver han hade gömd i sin
bröstficka. En qvartstimme senare kom stor-
fursten, åtföljd af en broder till konungen af
Preussen och ryska sändebudet, till bangår-
den, och då han några minuter derefter reste
derifrån med tåget, anade han väl svårligen,
att en polack och dertill en af hans bittraste
fiender nyss hade räddat hans lif.