Avi UC, HOI Hal varv vpptv AVI lUlvcvL I Har turen. Ryska storfarsten Constantins lif räddadt af Polackar. I en tysk tidningsföljetong har en f. d. kommissarie i polska nationalregeringens tjenst under sigvaturen NV. skildrat huru han en gång omintetgjorde ett i Berlin af tvenne ryska officerare tillämnadt attentat mot ryske storfursten Constantin. Hans berättelse lyder sålunda : Vid min återkomst från Stockholm, dit jag hade begifvit mig i egenskap af agent för polska nationalregeringen, erhöll jag befallning tt i Berlin afvakta vidare order. Jag ditkom förra året i mars och tog mig en anspråkslös bostad vid en aflägsen gata, der jag bodde trygg under skyddet af ett svenskt namn och ett svenskt pass. Mitt förnämsta tidsfördrif bestod i att läsa tidningarna på Caf Spargnapani, der alltid en mängd främlingar från alla verldens länder sammanträffade. Polackar såg jag der ofta, stundom äfven ryska spioner, hvilka dock utan att ana det å sin sida bevakades af det polska nationalpartiets agenter. Jag undvek att någonsin närma mig de öfriga läsarne, ty jag behöfde för min säkerhet iakttaga all möjlig tillbakadragenhet; för att icke förråda mig, läste jag också aldrig polska eller ryska tidningar. En morgon kom polska nationalregeringens kommissarie helt förskräckt och blek och berättade för mig, att ryske kejsarens broder, storfursten Constantin, ämnade resa öfver Berlin till Petersburg och att tvenne f. d. ryska officerare, som på sednare tiden hade tjenat i den polska insurrektionens led, hade för afsigt att här utföra ett attentat mot storfurstens lif för att hämnas tre af sina bästa kamrater, hvilka dezune låtit skjuta i Polen. Berittelsen föreföll mig i början otrolig, men då sagesmannen var en af våra agenter, till hvilken jag satte full lit, och han dessutom framlade omständliga detaljer, kunde jag icke längre tvifla på hvad jag hört. Vi voro i stor bestörtning. Att låta attentatet lyckas — och otvifvelaktigt skulle det lyckas, om det finge komma till ett försök — hade varit att gifva Polens fiender ett nytt tillfälle till de afskyvärdaste beskyllningar och det hätskaste förtal. Å andra sidan kunde vi icke tänka på att förråda de båda ryssarne, som ju trodda sig handla i vårt folks intresse. Allt hvad vi företogo oss måste säledes nogu beräknas och utföras med den största försigtighet för att ej förråda tillvaron af en polsk organisation i Berlin ; för öfrigt kände vi desse officerare endast till utseendet. Under trenne dagar voro jag och en annan agent sysselsatta med att genomleta Berlin från dess ena ända till den andra, besökande alla kafeer, balsalonger och teatrar, utan att finna våra män. Först den fjerde dagen fingo vi sigte på en af dem, åkande i en droska; vi följde efter honom i vagn och sågo med förvåning att han höll utanför ryska legationens hotel. Jag gick efter honom uppför trappan och hörde portvakten svara: Hans höghet lemnar Berlin i morgon afton kl. 10. Ryssen tycktes nöjd med svaret, och i detsamma han vände sig för att gå, sade jag plötsligt till honom: Min herre, ni är rysk officer, ni har tjenat i polska arm6en och ni har uppgjort en plan att i morgon afton mörda storfursten Constantin. Antingen följer ni mig genast till polske kommissarien, eller låter jag första preussiska vakt arrestera oss bådar, Mannen bleknade och skyndade ned till gin droska för att söka komma undan, men min kamrat hade redan tagit plats i densamma. Vi foro nu till Hötel du Nord, der kommissarien bodde, men denne var olyckligtvis icke hemma. Vi väntade mer än en timme innan han hemkom. Ryssen, som dittills icke hade sagt ett enda ord — han var en ung, blond man, 24 eller 25 år gammal — svarade icke heller på någon af kommissariens frågor, utan teg och tuggade spetsarne af sina mustascher. — Jag kan icke tvinga er att tala, sade slutligen kommissarien otålig, men ni kommer under tvenne dagar icke att lemna detta hotel. En af er — han vände sig härvid till oss — skall stanna hos denne herre och icke lemna honom ur sigte. Söker han att fly, måste ni med ert lif ansvara att han qgvarhålles, och i nödfall låta häkta er jemte honom. Sedan denna anordning var gjord, ringde han och tillsade den inträdande UNNassaren OM ett rum Åt gin vän gamt had