Evarjehanda Nyheter. De gamia goda lideraa. Tör dem som ständigt tala om de gamla goda tiderna, till hvilkas enkla seder man skulle strifva att återkomma genom kräftans sätt att promenera, vilja vi rekommendera att noga studera bland annat de tidsbilder, som af mag. G. W. Sylvander i hans nyligen utkomna ?Kalmar Sloits och Stads Historia framställas etter o!ticiella handlingar och med dessas egna ord, :å utt ingen tvekan rörande deras sanning kan ega rum. Man får der veta huru handlanden Lönubergs dotter, som af sin fader skickades till ståthållaren Ribbing med vänlig begäran om betalning, af Ribbings fru slogs blå och blodig samt kastades i fångtornet öfver natten; huru samme Ribbing städse öfverföll borgrari:e och deras bud med hugg, slag och skällsord, när de kräfde honom; huru rätten cmot deita adelsöfvermod ingenting kunde uträtta, eucdan Ribbing ej hörsammade dess kallelse; men huru han slutligen flydde till Danmark, sedan hans fru slagit ihjäl en af sina pigor med en eldgaffel och en annan på annat länpligt sätt. — Landshöfdingen Jesper Cruus drf stor handel, vägrade att erlägga tull, hotade tullnären till lif och lem cch lät med hugg och slag bortdrifva tullvakten. — En skolperson, Botvidi, slogs på ett gästabud med en organist så att de tumlade om på golfvet. — En borgmästarinna kom uti pre—sidentens hus i tofflorna ingående och klagade, att hon vore af en inqvarterad kapten slagen blodvite; men blef af prisidenten utledd och kalla fyllebytta. -— En kommendantsfru skällde och knuffade ut en majorska ur kyrkbänken, då deuna ej ville sitta nedan den förra. — En kassörska trätte med en landskamrerska om bänkplats i kyrkan. Kamrerskan slog handen i bänken framför kassörskan och utropade: du sakramenskade kona! hvad var din far för en? min var häradshöfding. Vore jag inte här, skulle jag slå dig, du törs inte gå ut med mig eller följa mig. Kassörskan tyckte att detta var något för groft, och svasvarade derföre fint och försmiädligt: du behöfver ej bräka så mycket, din get; jag går inte ner om dig ändå. Kanske inte min man är så god som din — en utsliten bokhållare -— du flöttmärr! Fruarne dömdes till böter — i konsistorium. — En löjtnantska grälade med en fru Regina under gudstjensten om försteget, sparkade henne och slet henne i håret. — En borgarefru slog för samma orsaks skull exa annan i kyrkan, så att hon deraf dog, utan att mörderskan bötfälldes för annat än kyrkbuller o. 8. V. Man ser häraf att en bland de lumpnaste af menskliga svagheter, begäret att