Evarjehanda Nyheter.
De gamia goda lideraa. Tör
dem som ständigt tala om de gamla goda ti-
derna, till hvilkas enkla seder man skulle
strifva att återkomma genom kräftans sätt att
promenera, vilja vi rekommendera att noga
studera bland annat de tidsbilder, som af mag.
G. W. Sylvander i hans nyligen utkomna
?Kalmar Sloits och Stads Historia framställas
etter o!ticiella handlingar och med dessas egna
ord, :å utt ingen tvekan rörande deras san-
ning kan ega rum. Man får der veta huru
handlanden Lönubergs dotter, som af sin fader
skickades till ståthållaren Ribbing med vänlig
begäran om betalning, af Ribbings fru slogs
blå och blodig samt kastades i fångtornet öfver
natten; huru samme Ribbing städse öfverföll
borgrari:e och deras bud med hugg, slag och
skällsord, när de kräfde honom; huru rätten
cmot deita adelsöfvermod ingenting kunde ut-
rätta, eucdan Ribbing ej hörsammade dess
kallelse; men huru han slutligen flydde till
Danmark, sedan hans fru slagit ihjäl en af
sina pigor med en eldgaffel och en annan på
annat länpligt sätt. — Landshöfdingen Jesper
Cruus drf stor handel, vägrade att erlägga
tull, hotade tullnären till lif och lem cch lät
med hugg och slag bortdrifva tullvakten. —
En skolperson, Botvidi, slogs på ett gästabud
med en organist så att de tumlade om på
golfvet. — En borgmästarinna kom uti pre—-
sidentens hus i tofflorna ingående och klagade,
att hon vore af en inqvarterad kapten slagen
blodvite; men blef af prisidenten utledd och
kalla fyllebytta. -— En kommendantsfru
skällde och knuffade ut en majorska ur kyrk-
bänken, då deuna ej ville sitta nedan den
förra. — En kassörska trätte med en lands-
kamrerska om bänkplats i kyrkan. Kamrer-
skan slog handen i bänken framför kassörskan
och utropade: du sakramenskade kona! hvad
var din far för en? min var häradshöfding.
Vore jag inte här, skulle jag slå dig, du törs inte
gå ut med mig eller följa mig. Kassörskan
tyckte att detta var något för groft, och sva-
svarade derföre fint och försmiädligt: du be-
höfver ej bräka så mycket, din get; jag går
inte ner om dig ändå. Kanske inte min man
är så god som din — en utsliten bokhållare
-— du flöttmärr! Fruarne dömdes till böter
— i konsistorium. — En löjtnantska grälade
med en fru Regina under gudstjensten om för-
steget, sparkade henne och slet henne i håret.
— En borgarefru slog för samma orsaks skull
exa annan i kyrkan, så att hon deraf dog, utan
att mörderskan bötfälldes för annat än kyrk-
buller o. 8. V. Man ser häraf att en bland de
lumpnaste af menskliga svagheter, begäret att